- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
52

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det både Europa och dess undersåtar finna i dess lijerta anlag,
som göra de sednares lycka och den förras trygghet. Det är
i kraft af denna innerliga öfvertygelse om E. M:ts medfödda
böjelser, som alla ryssars sjelfherrskare blifvit de frisinnade
åsigternas stöd. Dessa åsigter hafva ock i alla tider varit
mitt stöd och mina ledare.

Jag hör ej dölja för E. M:t hvilket obehagligt intryck
en rad i dess senaste skrifvelse på mig gjort. E. M:t hade
genom dess beskickning meddelat mig, att man i Aachen ej
skulle befatta sig med andra angelägenheter än de staters,
som der egde omhud närvarande, och herr Oubril har
uttryckligen för grefve Löwenhielm förklarat, att det ej derstädes
skulle blifva fråga om tvisten mellan Norge och Danmark,
men att, om så likväl skedde, en svensk fullmäktig dit skulle
inbjudas. Icke desto mindre erfar jag nu, att mellan de
särskilda staternas fullmäktige fråga blifvit väckt om vidtagandet
af gemensamma åtgärder med anledning af en förhandling
mellan tvenne makter, af hvilka ingendera vid kongressen egt
något ombud, och åtminstone den ena icke varit underrättad
om dessa öfverläggningar.

E. M:t har, genom att enskildt vända sig till mig och
genom att afböja ett meddelande af nyssnämnda slag, tydligt
nog gifvit tillkänna, att E. M:t sjelf känt orättvisan deraf och
deruti sett ett våldförande af folkens alla rättigheter. Javäl,
Sire, måste man icke beklaga den afgrund af olyckor, uti hvilken
folken och styrelserna af andra och tredje ordningen skulle
störtas, om styrkan, undanträngande förnuftets och rättvisans
eviga grundsatser, trodde sig berättigad att intaga folkrättens
ställe, ända derliän, att den efter behag tillskapade en domstol
för slitandet af tvisterna staterna emellan, och på så sätt
införde ett system, så föga öfverensstämmande med de i
stats-rättsligt hänseende frisinnade grundsatser, för hvilka man nyss
gjutit sä mycket blod, och som för sex år sedan förenade oss
mot en eröfrare, hvilken åsyftade att grunda sin länsherrerätt
på ett allmänt och oinskränkt underkufvande. Dock, detta
hans försök att störta all bestående lag, detta hugg, måttadt
mot menniskornas frihet och lagliga rätt, mot allt livad
religionen eger heligt och samhällsordningen vördnadsbjudande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free