- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
67

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de löften, som fordom gifvits åt folken. Så gestaltade sig
konungens första ingifvelser, och han inlät sig ofta med lifligt
intresse i samtal om dessa planer och möjligheten att bringa
dem till verkställighet. I sjelfva verket inueburo dessa
tankar ingenting orimligt. De absolutistiskt styrda staternas
folkmängd uppgick visserligen till omkring 90 millioner, de
konstitutionella staternas deremot allenast till omkring 75
millioner; men tvifvelsutan uppvägdes denna numeriska öfvervigt
hos de förra mer än väl af de sednares större välmåga,
bildning och upplysning. Hertigens af Richelieu afgång från
ledningen af Frankrikes angelägenheter och Decazes’ växande
inflytande var jemväl egnadt att ingifva en förhoppning att
äf-ven Frankrike nu skulle kunna ledas ur den Heliga Alliansens
riktning, livari det hittills genom Richelieus och Pozzo di
Borgos förenade bemödanden varit hållet. Hufvudfrågan blef
dock alltid den, om England skulle kunna förmås att lifligt
och bestämdt träda i spetsen, såsom dess ställning bjöd’).
England hade väl aldrig omedelbart biträdt den Heliga
Alliansen, men dock låtit den handla med sitt tysta begifvande. Dess
uppträdande såsom medlare i den dansk-norska
liqvidations-frägan skulle dock snarast kunna betraktas såsom ett första
steg till afvikande från den Heliga Alliansens grundsatser,
liksom det ock senare — efter kongressen i Troppau — tog
steget fullt ut. Det vill dock synas, som hade England ej ännu
ansett nödvändigt att bilda en federativ motvigt mot den
Heliga Alliansen, och lika litet då, som förut ville det offra något

’) Ett liknande förslag framkastades i franska deputerade
kammaren af general Fov år 1828, dä (i öfverensstämmelse med
beslutet i Verona) Villeles ministér tvingades att intervenera i
Spanien. — Bignon, i sitt ryktbara arbete »Les cabincts et les
pouplcs», uppmanar England att hil da ett dylikt förbund. —
Samma tanke liar oek i våra dagar blifvit yttrad af en
engelsk statsman. »Englands rätta plats nr i spetsen for ett
förbund af Europas konstitutionella stater, dess rätta
statskonst att lefva i godt förstånd med dessa stater och den
frisinnade minoriteten i alla de öfriga; det har ingenting
annat än fiendskap, hemlig eller öppen, att vänta af
Europas store env&ldsherrskarc». (Se Förhandlingarne i
parlamentet, Juli 1857, i anledning af uppträdena i Italien.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free