Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tyska »Burschenschafternes» och de franska »Carbonaris»
verksamhet, samt dylika hemliga sällskaps förgrening ända in
i Polen och Ryssland, häpnade Europas regenter. Den storm,
som rest sig, tycktes hota alla throner och det
solidaritetssy-stem furstarne emellan, som Alexander i nyss anförda samtal
förordat, blef verkligen i mer eller mindre utbildad form för
den närmaste framtiden gällande.
Visserligen var Carl Johan en konstitutionel monark,
men han älskade makten; han talade ofta om att vädja till
folket, men sjelf en revolutionens son, kände han mer än väl,
huru ogörligt det är, att på en gifveu punkt hejda den en gång
började rörelsen. Dessutom hade jemväl oppositionen och i
viss mån äfven pressen i vårt eget land redan börjat det.
retsamma krig, som några få är efter den här behandlade
tidpunkten skulle antaga ganska vidtutseende former. Carl
Johan tyckte sig ej åtnjuta den rättvisa, som vederborde, och
blef fullkomligt öfvertygad om omöjligheten att tillfredsställa
alla anspråk. Lägg härtill de ännu alltjemt spökande
Gustavianska planerna, och man torde kunna inse, huru de nyss
omtalade frisinnade åsigterna tvungos att småningom gifva
vika. Yttre och inre anledningar bidrogo dertill, och det
förefaller ingalunda osannolikt att, om blott endera af dessa
faktorer varit förhanden, Carl Johan ej så lätt skulle liafva
blif-vit afledd från idéer, dem lian dock i grunden var verkligt
tillgifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
