- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
77

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barhet, men trotsade hvarje åklagare af dess redliga och
oegennyttiga handlingssätt». — Förtroendet förblef dock rubbadt
och hvarje förnyad granskning af detta verk ledde till nya
oroande upptäckter. Slutligen kunde förhållandet ej längre
döljas. Vid en af regeringen kort efter 1817 års revision
särskildt anbefalld noggrann undersäkuing, blottades en hel
kedja af olagligheter, som, börjande i smått, steg för steg ledt
till verkets oundvikliga undergång. Det befans, att styrelsen
utgifvit lån till långt högre belopp än reglementet tillåtit, att
åt några fa handlande i Malmö ej allenast ofantliga län i
vanlig ordning blifvit utlemnade (inalles öfver 316,000 Rdr, af
hvilka vid granskning endast omkring 68,000 Rdr ansägos
säkra), utan ock handlån ur kassan utan att bokföras och mot
säkerhet allenast af deras oinlösbara invisningar, af hvilka icke
mindre än 358,713 Rdr med säkerhet allenast För 5.646.
funnos i den till omkring 380,000 Rdr sig belöpande kassan.
Vidare hade t. ex. lån utlemnats åt omyndige, så män som
qvinnor, och åt gift qvinna (just ofvannämnde direktörs hustru),
Ii vilket län, för att undgå den underordnade betjeningens
uppmärksamhet, blifvit bokfördt under annan titel. Lån hade åt
ofvan antydde handlande utlemnats på diktade namn,
åtskilliga enskilda inrättningar i Malmö hade undfått lån utan
borgen eller hypotek: för att vid revisionen åren 1815 och 1816
dölja kassabristen hade direktörerne för tillfället hoplånat stora
penningsummor; memorialerna till bankofullmäktige innehöllo
delvis falska uppgifter, underslef vid bokföringen hade egt
rum, o. s. v.

Det var hufvudsakligen de åt handlanden Ståhle lemnade
lånen, som vållat förlägenheten. Sedan denne en gång kommit
att för betydliga summor häfta i diskonten ansågo sig
direktörerne för verkets bestånd nödtvungne att bispringa honom
med hardt när oinskränkta summor, liksom äfven en med
honom nära förbunden handlande vid namn Kock. Den förres
skuldbelopp uppgick till nära 425,000 Rdr, af hvilka endast
omkring 40,000 kunde anses säkra; den sednare hade
bisprungits med öfver 230,000 Rdr, af hvilka omkring 27,000
troddes kunna räddas. Inalles uppgick den anmärkta bristen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free