- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
89

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

generaladjutant for arméen, hvilken företrädesvis utgjorde ett
föremal för Atickarsvärds ärelystnad; Björnstjerna ansågs kunua
lätt placeras pä annat håll. Anckarsvärd visade sig ej
obenägen att mottaga en ministerpost och Sandels trodde sig
redan liafva vunnit spelet. Anckarsvärd gjorde dock till
be-stämdt vilkor, att om kronprinsen byste allvar med saken
borde lians utnämning ske genast. dä han oförtöfvadt skulle
lerana riksdagen och intaga sin nya plats, pä hvilken han
naturligtvis blefve sin regerings man; men ingalunda ville han
i afvaktan pa löftets uppfyllande ändra sin roll vid riksdagen.
Denna plan om anställning i utlandet motarbetades genast af
Eugeström, som föreställde faran af att under pågående
tvi-stigheter med stormakterna (rörande den dansk-norska
liqvida-tionsfrågan) anställa en person af detta skaplynne och med
dylika föregåenden. Beslutet härom blef sålunda uppskjutet
och man återkom i stället till förslaget om en plats i
statsrådet. Men då Sandels första gången talade derora med
kronprinsen, vägrade denne med synbar förtrytelse och ville ej
höra talas derom. Några dagar toiHöto; Sandels, som kände
kronprinsens försonliga karakter och ombytlighet i asigter, gaf
ej saken förlorad. Han begagnade en tredje person for
att anslå samma sträng hos kronprinsen, hvarpå följde
ett nytt samtal i ämnet mellan Carl Johan och Sandels.
Sandels anförde, att om Anckarsvärd antoge en plats i
statsrådet, vore han i och med detsamma oskadlig, lians
anseende hos motståndspartiet och i det allmänna förspildt,
hvar-uppå grefve Adolf G. Mörner anfördes såsom bevis1). S.
bemyndigades dä att erbjuda A. en plats i statsrådet;
Anckarsvärd förklarade sig benägen att mottaga den, dock ville
han nu — fruktande sannolikt, att han i konseljen skulle blifva

’) Vi anföra ur Dt; la Gardieska arkivet XX: 174 följande
anteckning af exelleusen Jak. De la (i....» 1823 d. 2
Februari. Ad. (i. Mörner frågade mig: ’liuru skall man
behandla Carl Henrik Anckarsvärd och Lorenzo Hammarsköld,
att dt; ej plåga oss med sina hvassa diatriber?’ Jag
svara-de: »Hed K. M:t sätta den förre in i statsrådet och välj sjelf
den sednare in i svenska akademien». Mörner, som var den
skarpnste opponent innan han blef statsråd och en af de
aderton, bortgick utan att vidare yttrn sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free