Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(ler sqvallret är sysselsatt att gjuta sin galla öfver det
renaste uppsåt. Man skall säga. att författaren till detta
memorial, der mycket mot styrelsen skall finnas anmärkt, utmärker
ock dermed sig sjelf för en stark anda af opposition. Jag
förklarar, att jag strängt ogillar hvar och en, som gör parade
af detta obestämda namn; jag önskade, enligt den naturliga
medgifvenheten i sjelfva min karakter, kunna lemna bifall till
allting; jag beklagar det uppriktigt, när sakernas natur
tvingar mig till motsägelse, och gråtande skulle jag välsigna den
rådgifvare, som med kännedom af fosterlandets armod,
frimodigt afstyrkte frän framställningar, hvilka bära fröet till ett
afslag i sin egen beskaffenhet. Man skall gå ännu längre,
förblanda saken med personen och beskylla författaren för
af-voghet mot de dyra föremål, som med utsträckt arm stödja
konungathronen, och som folkets röst kallat till att uppstiga
der. Jag förklarar, att jag tillhör dem med själ och hjerta;
jag känner, kanske lirtigare än mången dyrlegd satrap. all den
skuld, fäderneslandet åsamkat sig emot dem; men också kan
jag ej fördraga, att älsklingen af Svea och en dag i besittning
af henne, skall, i stället för en kraftfull och skön brud, finna i
henne en utmärglad varelse, som man afklädt, sköflat och
förnedrat. Dexi et salvari!»
Detta memorial blef, på Stenhammars eget förslag,
remit-teradt till allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet, »som
tilläfventyrs kunde uppgifva andra utvägar». Det återsändes
dock inom kort. med den förklaring, att ämnet ej tillhörde
utskottets behandling. Egentliga anledningen torde dock hafva
varit, att man helst ville undvika att vidröra det kinkiga
ämnet. Så visar sig åtminstone tydligt af de öfverläggningar,
som med anledning af denna vägran följde. »Fridens
budbärare, tillhör det oss att söka lugna sinnena, icke uppreta dem»;
»Anledningar må åtminstone aldrig af oss gifvas nationen,
att misstänka någon söndring mellan hennes representanter»;
— sä lydde de faderliga förmaningarne från biskopsplatserna.
Rosenstein, Eaxe m. fl. tyckte det sålunda vara bäst att
stån-det vid det redan skedda »acquiescerar». »Quieta non movere»
tyckes verkligen hafva varit deras älsklingsgrundsats. Till
yttermera visso gaf ock talmannen sjelf tillkänna sin asigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
