- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
114

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under hela riksdagens fortgång, och i alla möjliga riktningar
såväl sjelfva det stora företaget, som ock dess förnämste
be-främjare, voro utsatte. Främst bland dessa tilltag räkna vi
det försök, som inom ridderskapet och adeln gjordes att mot
kanalstyrelsen, — det vill säga mot Plåten — väcka en
formlig anklagelse på grund af det ofvan omtalade tvångslånet ur
diskontkassan, hvilket dock redan vunnit vederbörlig
myndighets godkännande. Försöket var visserligen alltför groft
an-lagdt att kunna lyckas, men det gaf rikligt tillfälle åt den
an-fallne att utveckla det orubbliga lugn och den ädla, manliga
hållning, som alltid bidrog att skaffa honom segern. Han
understöddes kraftigt af Carl Johan, som var en ifrig förfäktare
af Gröta kanal, såsom en mäktig häfstång för landets
materiella utveckling. Om det heltvisst mera försåtliga än
välmenande förslaget att inskränka kanalarbetet till endast en af de
tvenne linierna hafva vi redan i förbigående nämnt ett par
ord. Ett annat försök, riktadt mot kanalbyggnaden, återstår
ännu att nämna, märkbart ej så mycket för dess art, som för
den form, i hvilken det framkom, och hvilken just är egnad,
att rätt tydligt visa, hvad man under dessa tider af
upphetsning och bitterhet ansåg tillständigt. Det var
riksdagsmannen från Westerås’ län, J. M. Wessing, — af sorglig
ryktbarhet i denna riksdags historia, såsom vi framdeles skola se —
som, uppträdande såsom målsman för länets rotehållare,
påyrkade befrielse för nyssnämnde trakters indelte trupper från
kommenderingarne till kanalarbetet, som förmenades skola
alldeles i grund förstöra såväl soldaten som hans familj och
ro-tebonden. Det utförliga memorialet är numera snarast egnadt
att väcka ett hjertligt löje. »Hvilken rotebondes hjerta skulle
väl», frågar han, »vara så stenhårdt, att det icke skulle röras
af soldathustruns och barnens ömmande belägenhet? Och hvem
skulle vara så utan medlidsamhetskänsla, att han icke till
dessa oskyldigt olyckliga varelser skulle dela ett stycke af den
enda egande kaka han brutit? De tårar, som dervid flödat,
stå icke att upphämtas för att framvisas såsom skäl till den
klagan vi frambära, o. s. v.» — Derefter skildras soldatens
marsch och lidanden under vägen, huruledes »begäret efter
mat och livila börja kriga om företrädet; det förra segrar, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free