- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
152

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RF., hvarigenom otydlighetema borttogos och uttryckligen
stadgades i öfverensstämmelse med den ministeriella
majoritetens åsigt, att af görandet af anmärkningsmål
tillkommer ständerna in pleno endast i det fall att
konstitutionsutskottet vid sin föregående behandling kommit till det
resultat, att verkliga anmärkningsanledningar förefinnas,
hvar-emot, om utskottet finner en anmärkning ogiltig, uttalandet
härom sker med riksens ständers rätt.

Öfverläggningen om detta ändringsförslag var äfvenledes
både långvarigT) ocli bet, och saknade ingalunda sina
pikanta sidor. Anckarsvärd och hans politiska anhängare
på-stodo ifrigt, att om ej svenska språket förvrängdes eller
missförståddes, så vore texten i 107 § RF. redan nu och
utan all ändring fullt klar uck bestämd. Wetterstedt
förlne-nade då, att det »måtte vara af esprit de corps, emedan
äf-ven jag tillhör svenska akademien, som jag med ett, ehuru
blygsamt, anspråk att förstå vårt modersmål, fullkomligt
delar den af frili. Adlerbeth yttrade mening»; — hvarpå
Anckarsvärd genast genmälde, att »det visserligen ej är första
gången, som svenska akademiens språk varit i motsägelse mot
svenska folkets; och som jag blott känner det sednare, utan
att ens ega hopp att någonsin komma att begripa det förra,
så får det förlåtas mig, om jag tror, att verkan af de 18 på
svenska folkets opinion är lika liten, som verkan af
konstitutionsutskottets 24 genom lag kan blifva det på
representa-tionsopiniouen».

Vid båda dessa tillfällen var det ensamt inom adeln,
som en diskussion fördes. I allmänhet visar sig, åtminstone
att dömma efter protokollen, mycken menlöshet hos de ofrälse
stånden, så snart tal blir om de rent politiska frågorna,
statsförfattningens väsende och anda, o. d.; deremot hos adeln en
så mycket mer liflig och brusande ungdomlig tilltagsenhet.

Afven vid denna riksdag tillsatte ständerna ett
»sär-skildt utskott», fastän ingalunda af samma genomgripande
syftning som det af år 1815. Det gällde denna gång
allenast utarbetandet af de allmänna grunderna för indragning och

’) llidd. och adelns prot. VI: 2, 1.37—201.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free