- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
156

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hrr Holm, Alin, Tliunell och E. Munck af Eosenschöld, den
finska handeln såsom en af de hufvudsakliga auledningarne till
den rådande »förlägenheten i allmänna rörelsen», och önskade
de fördenskull densamma bragt »till ett för riket någorlunda
oskadligt skick». Men enär den additionella akten till
fredsfördraget i Fredrikskamn (af den 10 Juli 1817)
tillförsäkrade under 8 års tid Finlands innebyggare den fullkomligaste
frihet att hit införa sitt lands alster, vare sig i rått eller
be-arbetadt skick (med undantag allenast för bränviu och
salpeter), förklarade stats- och ekonomi-utskotten, att för det
öfver-klagade missförhållandets afhjelpaude ej kunde vidtagas några
direkta åtgärder. De tillstyrkte emellertid och ständerna
an-togo en skrifvelse till Iv. M:t af innehåll, att premier af
tullmedlen måtte tilldelas afsändarne af all ved, som från
hamnar norr om Sundsvall infördes till hufvudstaden, liksom ock
enahanda förmån tillförsäkras åt alla från andra landskap i
riket, än de till Stockholm närmast angränsande, dit införda
lifsförnödenheter af inhemskt ursprung. Genom dessa
åtgärder förmenades den inhemska produktionen böra kunna med
någon framgång täfla med den finska. Särskildt begärdes ock,
att tullen för de finska varorna alltid måtte beräknas efter
verkliga varuvärdet och åsättas till det i ofvannämnda fördrag
medgifna högsta belopp, på det att genom de finska varornas
derigenom skedda möjligast högsta fördyrande, en desto större
vinst måtte beredas den svenske producenten ’b

ock följande uttryck: ». . . . deremot genomdrefs, likväl på
konst, åtskilliga liberala grundsatser i afseende på
tullverket, hvilka kunde leda dérhän, att produktplakatet lick ett
ohjelpligt grundskott». Regeringen ansåg sig ej heller
kunna eller böra i vidsträcktare mån bifalla de framställda
önsk-ningarne. Ej ens ständernas formliga beslut om
inrikes-bevakningcns upphörande verkställdes i hela dess omfattning,
utan bibehölls densamma ännu vid städerna Stockholm,
Sö-dertelje, Norrköping, Jönköping, Göteborg och Örebro samt
byn Jiofva i Yestergötland. Se: Berättelse till 1823 års
riksmöte i Ofversigt af de förnämsta åtgärder inom
förvaltningens alla grenar 1809—1838. P. 223.

’) Bih. t. st:s prot. IV: 1430 IT. St:s skrif. N:o 222.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free