Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning, K. M:t kunde finna lämpligt och till en lyckligare
tidpunkt uppskjuta att äska verkställigheten af fordringarne i
denna del. Detta förklarade sig konungen vilja göra intill
nästa riksdag, då han hoppades tillika kunna meddela, att
hela Leipzigerlånet blifvit liqvideradt, »hvartill senast
in-lupne underrättelser lemna mycken och gynnsam anledning».
Man kunde frestas att tro denna slutmening vara sjelfva
kärnpunkten, afsedd att försvaga det obehagliga intryck. Mesmers
uppträdande var egnadt att göra; åtminstone har det ej
lyckats oss att i 1823 års riksdagshandlingar anträffa något spår
af den ersättningsfråga, som afhandlas i kungl. brefvet af den
6 Juli 1819. Ständerna förklarade naturligtvis sin
tacksamhet för detta uppskof, liksom de forut, på hemställan af samma
borgarestånd, som år 1812 så skarpt motsatt sig de då
beslutade afskrifningarne på utrikes skulden, nu hemburo konungen
sin tack för hans lyckade bemödanden att godtgöra rikets
for-dringsegare.
Det är redan antydt, att oppositionen vid denna
riksdag ej var uteslutande adlig; att äfven inom bondeståndet »de
menlösa tiderna» voro förbi. Under Anders Dauielssons, Johan
Longbergs och Nils Månssons hufvudsakliga ledning arbetade
der ett ingalunda fåtaligt parti, som mer än en gång vållade
sekreteraren hufvudbrv, och mot riksdagens slut beredde flera
missgrepp af deras motståndare en afgjord öfverlägsenhet åt
dessa »insurgenter». Sjelfva den egentliga vändpunkten häri
är sa märklig, att den väl förtjenar ett utförligare omtalande1).
Anders Danielsson och Longberg hade. tvärt emot Werlins
tillsägelse, röstat for riksrätt mot amiral Cederström, och med
anledning häraf tillsades Werlin att ej taga desse tvenne
mot-sträfvige in i allmänna konferenser eller med vid bjudningar
pä slottet, hvilket sednare dock ej alltid kunde förekommas.
Något straff skulle de dock hafva och detta skulle bestå i
’) Mntericlct dertill ega vi deU i bondeståndets protokoller,
dels oek i kanslirådet Werlins autobiograti. som temligcn
omständligt redogör för hithörande förhållanden, och om
hvilken han sjelf »med den heligaste ed» försäkrar »alt hvart
ord jag skrifvit är sanning». Se biografiskt Lexikon XX:
181—183.
Mc h i n kr I. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
