- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
163

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närvarande tidpunkt, då han erfarit, att försök blifvit gjorda
att skilja honom frän den plats, han innehaft, men han nu
funne, att ståndet, lemnadt åt sin fria vilja, alltid vore
sig likt».

De förelupne oordningarne kunde emellertid ej undgå
be-ifren. Gustaf Olsson hade väl till en början pä det högsta
bestridt den mot honom riktade anklagelsen, men vidgick
innan nästa sammankomst, att han verkligen nedlagt två
röstsedlar; hvarifrån de öfrige 11 öfvertalige kommit, blef aldrig
utredt. Wessings straxt efter upptäckten af bedrägeriet
framställda begäran om permission för det återstående af
riksdagen »foi att i hemorten bevaka en vigtig
rättegångsangelägen-het», bidrog ingalunda till skingrande af de misstankar, som
mot honom yppats, och hvilka under ett följande plenum af
Anders Danielsson formligen framställdes, hvarvid ock
upplystes, att man märkt Wessing vid framträdandet för röstsedelns
afgifvande tappa en sedel, men ändock hafva flera qvar i
handen. Wessing spelade den förolämpade oskulden och fordrade
upprättelse; mot hans nekande kunde någon bindande
bevisning mot honom ej åstadkommas, men den sökta permissionen
förvägrades honom tills vidare. Under de allt hetare
öfver-läggningarue med anledning häraf började huggen riktas allt
högre upp. »Man känner», yttrade Anders Danielsson, »hans
(Wessings) förhållande ända sedan tre månader tillbaka, hans
hemliga samtal och öfverläggningar med vissa personer och
hans åberopande af auktoriteter, dem jag ej bör nämna och
dem han föregifvit sig vilja inblanda i ståndets inre
angelägenheter». En af de nykomne riksdagsmännen, Jöns
Hansson från Östergötland, förklarade sig »med ledsnad hafva
erfarit, att med-brodren Wessings dum-ovettiga hetsighet alltid
kommit i strid med våra hederlige och mest förståndige
riksdagsmän, äfvensom han tyckt sig finna, att han af sekreteraren
varit understödd, o. s. v.» Gustaf Olsson undfick offentligen
en lämplig tillrättavisning af talmannen och fick derpå afresa;
Wessings begäran om permission bifölls jemväl, ined
förklarande tillika, att han befriades från vidare inställelse vid denna
riksdag, och skulle hans rättighet att en annan gäng inträda
såsom riksdagsman bero pä kommande ständers pröfning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free