- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
170

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geväsende vann genom denna kloka åtgärd en önskvärd fasthet
långt förr än eljest varit att påräkna.

Infordrandet af de ännu iunestående tvångstillskotten var
sålunda det första och förnämsta ämnet för öfverläggningarne.
För att, med fasthållande af föregående beslut, förena ett
billigt afseende vid den tryckta penningställningen, stadgades nu,
att de, som inom två månader efter denna lags stadfästelse
inbetalt minst hälften af den dem ålagda andel i bankfonden,
skulle på begäran erhålla 8 månaders anstånd med
återstodens erläggande, mot lämplig säkerhet och ränteberäkning å
V2 proc. i månaden efter den 1 Januari 1818. Dock skulle
ingen ränta gäldas för de summor, som måste ytterligare
fördelas på de olika skatteområdena, på grund deraf, att (såsom
man med visshet kände vara förhållandet med en och annan)
en och samma person blifvit på flera ställen taxerad ’).

Men om sålunda detta stadgande var välbetänkt, kan
detta ingalunda sägas hafva varit förhållandet med
storthin-gets beslut med hänsyn till den nya bankens skyldighet att
med silfver inlösa sina representativer. Stiftelseurkunden hade
bestämt denna tidpunkt till början af år 1819, men att detta
skulle blifva ogörligt, var lätt att iuse. Den kungliga
propositionen föreslog uppskof till början af Juli månad 1819 och
bankstyrelsen önskade att 1820 års ingång skulle stadgas
såsom början för en dylik inlösen. Det utskott åter, som
erhållit i uppdrag att öfver den kungliga propositionen afgifva
utlåtande, ansåg sig kunna och böra föreslå, att ingen bestämd
tid skulle stadgas för denna invexling, utan skulle tidpunkten
härför bestämmas på följande sätt: de 5 bankdirektörerne
i Trondhjem *) ocli administratörerne af filialafdelningarne i

’) Mod afseende på sistnämnda förhållande må f. öfr. anmärkas,
att storthingct, på förslag af regeringen, beslöt, att för dessa
frågors afdömmande särskilda kommissioner skulle nedsättas i
de 4 stiftsstäderna. Storthingets Forh. III: 679 ff.; IV:
713 IV.

2) Trondhjem är, såsom bekant, sätet för Norges bank. Vid
detta storthing väckte prof. Olavsen förslag om dess
förflyttning till Christiania, men detta afslogs. Skälen för och
mot liisas i Stortli. Forh. V: 651—674; af do sednarc anse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free