- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
184

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den statsförfattning, livars värde en och annan tilläfventyrs
ännu ej till fullo erkänner, så må de noga vakta sig, att ej
den redlige mannen, omsider uttröttad, alldeles försvinner ur
våra folkförsamlingar» 1 2).

Storthingets afslutning var Mörners sista offentliga
handling såsom riksståthållare. Att han tillfullo lyckats förvärfva
den kärlek och aktning, Carl Johan förutsagt honom’),
bevittnas särdeles uttryckligt af den hjertliga och varma
tacksägelse- och afskedsadress, storthinget (d. 14 Sept. 1818) till
honom utfärdade, och det framgår äfven klart och tydligt af
samtida, enskilda anteckningar, t. ex. biskop Claus Pavels’ af
oss ofta citerade dagböcker. Utan att ega några egentligen
lysande själsgåfvor var han af naturen rikt utrustad med de
mera solida egenskaper, som voro egnade att tillvinna honom
oinskränkt förtroende af både konung och folk. Jemnhet i
sinnet, försigtighet i profiling, kraft i besluten, godt omdöme,
lätthet att fatta äfven invecklade frågor och såsom utmärkt
embetsman dem handlägga, kärlek till rättvisa, oförvitlig
oegennytta, och beredvillighet att höra båda parterna,’ äro de
vackra drag, som enstämmigt tilldelas honom af personer som
stått honom nära3). Hela hans personliga uppträdande var ock
synnerligen egnadt att slå an i Norge4).

1) VI: 419.

2) IX: 295.

3) Jfr Biogr. Lexikon IX: 239, och Jak. l)e la Gardies
minnestal.

4) Se t. ex. följande skildringar ur Pavels 1. c. p. 456, 457.

»Den 5 Sept. 1816. Grefve MÖrner hade stor middag för
70 personer, af embetsmanna- och borgareklasserna. Han
gick omkring bland gästerna i salen, enligt Sverdrups
uttryck snarlik en gammal sjöofficer, som lefvat mest ombord
pä sitt skepp och bland sina kamrater utan att känna eller
vara invigd i hofvets lina seder. Hans tal, gång och hela
uppträdande erinra alldeles ej om den förnäme mannen,
minst om den svenske exellensen» .... »Den 19 Sept.
llerslcb, teol. professor vid Christiania högskola, hadc
varit hos Mörner och kunde ej nog prisa hans och hans
gref-vinnas enkla umgängeston. Mot dem gä lessen och hans

hustru ingalunda upp. Sant är, att, med all sin
aktningsvärdhet i öfrigt, egde dessa makar en stelhet, hvaraf cj fin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free