Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De ar, som ligga mellan detta stortbings upplösning och
det nästas sammanträdande, voro i det hela temligen
bekymmersamma. Missnöjet, som redan, enligt hvad vi sett, yttrat
sig i upproriska rörelser, fortfor, om ock mera doldt; den
ofvan vidrörda tryckta penningställningen, missväxter och dyr
tid bidrogo ingalunda att minska detsamma. Den nuvarande
regeringen hade ej så lätt, som fordom den danska, att
af-hjelpa dessa landsplågor1); man började med en viss bitterhet
erinra om »den gamla goda tiden», och pressen, som i
allmänhet var föga gynnsamt stämd mot Sverige, uraktlät ej att
sprida dessa uttryck till vidsträcktare kretsar. På flera
ställen yttrade sig missnöjet genom mordbrandsanläggningar. Ett
besök af konungen och kronprinsen (sommaren 1820) och den
storartade gifmildhet, som Carl Johan aldrig försummade att
utöfva, skingrade dock i någon män molnen; men de skockade
sig åter under inflytelsen af de stora politiska frågor, som
voro hufvudforemål för 1821 års stortbings verksamhet och
hvilka åt dess förhandlingar förläna ett ojemförligt större
intresse än åt det nu senast behandlades.
Bland dessa frågor intager den om adelskapets
upphäf-vande ett framstående rum, och vi tveka desto mindre att
ställa densamma i spetsen, då denna anordning bidrager att
öfver andra framstående öfverläggningsämnen sprida en
sannare och bättre dager. Adelns ställning hade i Norge aldrig
varit synnerligen lysande. Den kunde aldrig der, såsom i de
andra nordiska länderna, söka grunda sitt välde på betydande
jordbesittningar, hvilkas bildande hindrades såväl af sjelfva
landets natur, fattigdom och glesa befolkning, som af den
uråldriga odelsrätten, h vil ken hindrade egendomens forskingrande.
Och detta gäller ej blott om den inhemska adeln, hvilken
temligen snart försvinner ur historien, utan ock om den nya från
Danmark invandrade. Merendels försökte man blott sin lycka
’) Ett nf storthingct beslutadt lan pä 600,000 8p., afsedt att
genom utlåning lindra den tryckta ställningen, kunde ej nog
hastigt erhållas. Carl Johan bildade då af sina enskilda
tillgångar en fond af 20,000 Sp., ur hvilken fattiga
jordbrukare, särdeles de, som voro urståndsattc att hetaln sina
utskylder, undsattes, — dock mot återhetalningsskyldighct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
