- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
203

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

erfarenheten svikit teoriens löften och som en frisinnad
furste, som helt teoretiskt bedömt menniskorna efter sitt eget
hjerta, plötsligen i praktiken funnit sina beräkningar korsade
af några enskildes lidelser. Men dylika missbruk af visadt
förtroende inverka icke på en högsinnad karakter, i hvars
natur det ligger att uppoffra sig sjelf for det allmänna bästa.«

»Det är denna i konungens själ djupt rotade grundsats,
som förestafvat och än ytterligare skall förestafva det tålamod
och den långmodighet, hvarmed han bemött det nu i Norge
församlade storthinget. I)e tvenne vigtigaste föremålen for
dess öfverläggningar — frågorna om adeln och om Norges
skuld till Danmark — erbjödo båda tjenliga förevändningar
for illviljan ocb lidelserna och påkallade derfore äfven en
särskild uppmärksamhet. Konungen sökte derfore genom
behöf-liga upplysningar och faderliga råd tala till storthingets
eftertänka, förstånd och rättskänsla. I frågan om adeln hafva H.
M:ts bemödanden icke blifvit krönte med framgång. Denna
foga talrika samhällsklass hade aldrig bort kunna ingifva
någon farhåga for opåkalladt inflytande eller bristande
jemnlik-het i rättigheter, och rättvisan hade i alla händelser fordrat,
att man i öfverensstämmelse med de i författningen uttalade
grundsatserna medgifvit någon ersättning åt medborgare, dem
man beröfvat deras företräden. Ett obetydligt flertal inom
storthinget har dömt annorlunda, och detta for tredje gången
antagna lagförslag är nu, enligt Grundlovens ordalydelse, lag
äfven oberoende af konungens sanktion.»

»H. M:t har likväl beslutit, att såväl af rättskänsla,
som ur politisk hänsyn ånyo göra storthinget uppmärksamt på
det rättsvidriga och till och med grundlagsstridiga i dess
beslut. Det må här anmärkas, att ifrågavarande ersättning
endast afser de feodala rättigheter, som varit fastade vid de i
Norge upprättade grefskap, baronier och stamgods. För att
bland medborgarno införa den likhet i rättigheter, som
statsförfattningen uppställer såsom grundsats, har konungen
medgifvit afskaffandet af dessa företrädesrättigheter mot en at
in-nehafvarne beviljad ersättning. Storthinget, som borttog dessa
rättigheter pa samma gång det upphöfde de med dem förenade
titlame, tog aldrig frågan om skadeersättning i betraktande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free