- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
205

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förnärmas af den lagstiftande myndigheten; dä skall konungen
vara urskuldad inför sitt samvete och inför Europa om han
besluter att skydda den stora massans intressen oeh väl mot
några enskildes villfarelser.»

»Vid den tidpimkt då den presumtive arfvingen till
Danmarks thron, i trots af sin herrskares befallningar höjde
upprorets fana mot den furste, som Norge genom freden i Kiel
erhållit, ställdes till hofvet i Köpenhamn en uppmaning att
söka återföra honom till hans pligt. Det svarade dä, att
sedan det gjort allt, som i dess förmåga statt, genom förnyade
befallningar och på öfvertalandets väg, kunde det omöjligen
använda några tvångsmedel mot sina förra undersåtar for att
tvinga dem att underkasta sig Sverige. Konungen af Norge
befinner sig nu i samma ställning till Danmark i den
händelse att storthinget skulle vägra erkänna de förbindelser han
i Norges namn ingått beträffande dess deltagande i danska
statsskulden. Men H. M:t, som redan 1814 insåg, huru
vidrigt det skulle förefalla konungen af Danmark att nödgas
med tvångsmakt intervenera i Norge, ocli som da erkände,
huru välgrundade de af danska styrelsen anförda skälen voro,
skall icke nu åberopa sig pä någon likhet i ställning, om icke
möjligtvis för att med sina bundsförvandter öfverlägga om de
mått och steg, som kunna anses tjenliga att vidtaga.
Konungen skulle visserligen vara berättigad att säga. då storthinget
förkastar de vilkor, hvarom han i dess namn öfverenskommit
med Danmark, och livilka grunda sig icke blott på
Grundlo-vens 93 utan äfven på de adresser, som föregående
stor-Ihing till konungen ingifvit: »7 bryten a er sida det
fördrag, kvar till jag lemnat mitt bifall; jag
återinträder derföre i de rättigheter, som Kieler-ford råget a t
mig till försäkrar, oeh jag tager ifrån eder de
friheter, jag en gäng beviljade, men af livilka ni gjort
ett sa dåligt bruk». En annan utväg for H. M:t, och lika
befogad vore att förklara: »/ viljen ålägga Sverige att
deltaga i bördan af er statsskuld, da likvisst Sverige
i alla de förenade rikenas t/einensamina statsutgifter
blir fordringsega re hos er. I*a detta sålt J ra
mkasten / sjelfvr frågan, om de begge rikenas verkliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free