- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
210

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid hade i Norge tilldragelser egt rum, hvilka,
derest de vid tidpunkten för den svenska rundskrifvelsens
af-fårdande kunnat vara i Stockholm bekanta, sannolikt skulle
hafva vållat denna diplomatiska korrespondence’s inställande
eller åtminstone i högst väsendt-lig mån förändrat dess
innehåll. Storthinget hade nemligen vid behandling af det
särskilda utskottets förnyade utlåtande den 29 Maj med o 4
röster mot 21 bestämdt erkänt skulden och uttalat sig för att
Norge ensamt borde gälda densamma. Sammanträdet var i
hög grad märkvärdigt, och torde med skäl kunna anses vara
det vigtigaste i storthingets annaler sedan år 1814. Sinnena
voro i en ytterlig spänning, stegrad genom en icke ogrundad
fruktan att, om Norge vägrade ikläda sig
betalningsskyldigheten, skulle det blottställa sig ej blott för ett krig, men ock
för möjligheten att förlora sin politiska frihet och sin tillvaro
såsom särskild stat.

Det beslöts, att omröstningen skulle ske skriftligen. Ur
de skriftliga vota, som finnas intagne i
storthingsförhandlin-garne9 meddela vi i utdrag några af de märkligare.

Beträffande den mycket omtvistade 93 § af Grundloven ’2),
upplyste HVueste-rets-assessor Arentzen, att man vid dess
formulerande endast afsett, att fritaga Norge frän andel i
Sveriges statsskuld; ja, det utomordentliga storthingets
erkännande af Norges andel i den danska skulden gaf just
anledning att intaga denna §; man ville genom densamma för all
framtid förebygga, att Norge skulle komma att vidare dela
dylik gemenskap. Paragrafen finnes ej heller i
Eidsvoldsför-fattningen, och det af det ganska naturliga skäl, att det ej föll
riksförsamlingen in att vägra uppfyllelsen af Norges
förpligtel-ser mot Danmark; den insattes efter föreningens afslutande
och detta visar tydligt nog, att Norges nya förhållande till
Sverige ensamt och allenast föranledt densamma, helst när
man besinnar, att, i enlighet med det utomordentliga
storthingets beslut inga andra förändringar skulle göras i Eids-

9 II: 227—384.

•) »Norge til svarer ingen anden, end sin egen Nationalgjeld».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free