- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
213

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det löjliga, såsom t. ex. då Hoel utbrister »Större olycka än
att betala 700 skeppund rent silfver kan jag ej tänka mig».
De gamla anspråken på Sveriges deltagande i skulden, idislades
i det längsta. Köpman Stenersen från Christiania anmärkte,
att Sverige visserligen i förhallande till sin folkmängd borde
betala 2,200.000 Rdr af de 3 millionerna, »men i förlitande
pä det norska folkets högsinthet och dess vanliga
beredvillighet till offer» — inskränkte han sig till att yrka jemn delning!
En annan talare i samma syfte fann till och med lämpligt
att formulera sitt votum pä följande sätt: »den norska
nationen bör i handling visa att den vill broderligeu bispringa
Sverige i betalningen af en del af denna skuld».

Sjelfva kufvudllågan var sålunda afgjord; underrättelse
om beslutet afsändes genast till Stockholm med kronprinsens
adjutant kapten Due. som den 3:dje Juni öfverbringade den
angenäma nyheten. Fullt belåten med beslutet af den 20
Maj kunde konungen ändock ej vara. Det innehöll utom
erkännandet af skulden, en förklaring, att Norge omöjligen
förmådde utreda denna summa på den af konungen föreslagna
tiden, utan önskades den derfore förlängd från 10 till 30 år.
Under sädane förhållanden afläts till storthinget ett nytt
ljungande reskript af den 28 Juni1). Särskildt är dess början
sä betecknande, att den ej bort lemnas oanmärkt i en
skildring af denna art. »På statskonstens område», säger
konungen, »är förnuftet domstol i första instans; misskännes den.
sä gifves det en annan domstol, som dömmer i sista instansen
och den böre vi alla önska att utestänga från all inblandning
i Norges angelägenheter.» Han fordrar nu bemyndigande, att
upptaga ett lån efter högst 6 proc., att använda redan
befintliga och framdeles under skatteperioden uppkommande
skatte-öfverskott, samt slutligen, för den händelse detta ej skulle
finnas tillräckligt, att Norges bank bemyndigas att till
regeringens förfogande under hvartdera af nästa 3 skatteär ställa en
summa af 200.000 Sp. af de genom förmögenhets- och nä-

för riUlplagande församlingar». Förslaget modifierades der-

hän, att ett exemplar inköptes till gemensamt bruk. I:

1. 105.

’) IV: 85 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free