Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de förenade rikenas lycka. Han återkom från det
förflutna till jemförelsen med det närvarande. Han erinrade om
de stora minnen som fastat honom vid konungen och de
grundsatser som förenat monarkerna. Tiderna voro sedan dess
mycket förändrade. De kräfde en stark och beslutsam
öfverens-stämmelse mellan makterna.
Efter att hafva vidrört de förhållanden som föranledt
monarkernas sammanträde i Verona, yttrade han sig till
prinsen (och än bestämdare till grefve Wetterstedt): »Man har
klandrat den heliga alliansen, man har framhållit skräckbilder
och gjort förhatliga uttvdningar af våra afsigter for att
missleda allmänna tänkesättet uch söndra vår enighet; men ingen
hemlig plan, ingen herrsklystnad, ingen beräkning på egen
fördel har ledt oss. Ett ädlare mal är alliansen förelagdt; det
är mensklighetens, ordningens, fredens sak vi försvara: det är
i dess intresse vi måste söka tygla revolutionsyran och
förebygga de oordningar, de olyckor och lidanden, som den drager
öfver folken» ’).
»Konungen har öfvertygat sig om renheten af våra
afsigter, och det meddelande han gjort oss om sina välmenande
afsigter i anledning af tilldragelserna i Norge, är en hyllning
at vårt förbund, den jag med glädje erkänner.» Efter några
frågor om ställningen i nyssnämnda land, fortfor han: »Om
konungen icke erhållit allt livad han för Norges väl önskat,
så bör det dock erkännas att han begagnat sin makt med en
hofsambet och måtta, som förtjena norrmännens erkänsla och
högaktning».
Ehvad kronprinsen än inom sig tänkte om
stormakts-areopagen. kunde han dock ej ungå att märka, att Alexanders
handlingssätt och yttranden utgingo från en uppriktig
öfver-tygelse om tidens faror. Kejsaren slutade med att bedja
kronprinsen vara tolk af hans uppriktiga vänskap för konungen,
och försäkrade sig hafva haft synnerligt nöje af att göra
kronprinsens personliga bekantskap.
’) Som man vet blef i Verona beslutet fattadt om invasionen
i Spanien för att ät Ferdinand VII återgifva det euviitde
som revolutidnen beröfvat Itonom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
