- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
254

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oberäknadt den välvilja, kronprinsen åtnjöt från de
församlade furstarnes sida, var umgänget med tidehvarfvets mest
framstående politiska personligheter väl egnadt att göra
vistelsen i Verona behaglig. Bland de bekantskaper, som i
denna väg gjordes, nämna vi Metternich, Hardeuberg,
Witt-gerstein, Nesselrode, Montmorency och Wellington. Särskildt
fäste sig kronprinsen vid den sistnämnde; hvilken ock å sin
sida fattade för prinsen mycken välvilja, talade med aktning
och beröm om Carl Johans fälttåg och bad prinsen komma
till England, der han ville blifva hans dagliga följeslagare.
Om furst Metternich åter heter det allenast, att »han talade
som en väl skrifven fransysk bok».

Kronprinsen afreste från Verona, fullt belåten med det
mottagande, han rönt, och efterlemnande hos monarkerna ett
fördelaktigt intryck, alltid önksvärdt i den ställning, han en
dag skulle intaga. Man kan väl säga, att besöket i Verona
med dess biomständigheter utgjorde slutpunkten i den nya
dynastiens seger öfver de gustavianska förhoppningarne. 1
Eichstedt, dit prinsen återkom i första dagarne af November,
firades nu den formliga trolofniugen med pomp och ståt. Carl
Johan hade bifallit prinsessans önskan i afseende på
religionen; — både personer och tider voro väsendtligen olika mot
år 1796.

De tvenne unga tillbragte derefter med mera frihet den
lyckliga förlofningstiden (hvilken flydde både ljuft ocli hastigt).
Julen nalkades och kronprinsen borde innan dess vara hemma.
Man skildes således åt i hopp om snart återseende.

Kronprinsen afreste från Eichstedt den 19 November
öfver Dresden, Berlin, Hamburg och Köpenhamn och anlände
till Stockholm dagen före julafton under stor illumination i
hufvudstaden. Konungens glädje att återse honom var stor,
och ett uttryck deraf de 15,000 Rdr B:ko, som dä af honom
skänktes till åtskilliga milda stiftelser.

Skönast af de mångfaldiga uttryck, den allmänna
glädjen sökte sig, var onekligen Tegnérs ännu ej glömda
hels-ningssång ’), i hvilken det bland annat heter:

’) Samlade skrifter. Ill: 170 IV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free