Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacksägelse, som nästa Söndag skall göras för den vunna segren
och E. K. H:s räddning. Men, för Guds skull, vid allt hvad
E. K. H. har kärt, utsätt ej vidare eder person för farorna. Det
folk, som i edert utväljande trott sig finna sin lycka, den gamle
kungen, som ni betraktar såsom eder far, och, jag må väl våga
tillägga det, jag sjelf, som betraktar mig såsom eder uppriktige
vän och som smickrar mig med att i gengäld ega eder
tillgivenhet, vi alla bönfalla eder derom; betänk, att ett helt folks
välfärd i väsendtlig mån beror på eder; betänk, att ni ej längre
är marskalken af Frankrike, som önskar grundlägga sin
namnkunnighet, utan kronprinsen af Sverige, som blifvit Tysklands
räddare, som strider för Europas fred; och att en nödig
om-tanka om eder personliga trygghet bör allt framgent leda edert
deltagande i striderna. Är det ej nog, att de ledas af ert suille?
Behöfver nödvändigt äfven eder person blottställas? Bör väl den
välgerning för folken i form af en ärorik och trygg fred, för
hvilken ni kämpar, köpas för priset af eder egen lycka? Nej,
tänk derpå, att kronprinsen af Sverige ännu behöfves för andra
öden. Förlåt mig att jag talar med denna öppenhet, som mitt
hjerta bjuder; men jag kan ej tiga längre. Jag har edert löfte
och jag fordrar dess uppfyllande.
Söndag afton blir staden illuminerad och derpå gifves stor
supé på liofvet; öfverståthållaren har utbedt sig nåden att se
prins Oscar såsom gäst hos sig vid den middag, han af samma
anledning gifver. — Den stackars Döbclns död har vållat prins
Oscar mycken smärta; det gör hans hjertelag stor heder, helst
han hade att strida mellan glädjen öfver de lyckliga
underrättelserna om E. K. H:s befinnande, och förlusten af en vän. Någon,
som märkte honom försjunken i tankar, frågade om han ej mådde
väl. »Ah jo», svarade prins Oscar, »jag mår så pass godt som
man kan göra, då man förlorat en verklig vän; och huru glad
jag än är öfver de timade händelserna, kan jag dock ej låta bli
att sörja.» Man kan ej annat än älska ett hjerta, som känner
och tänker så; också är han en värdig son af den, som guf
honom lifvet. — Jag misstänker likvisst att ärelystnaden har någon
liten andel i prinsens sorg, och han har någon gång för mig
beklagat sig öfver att ej fä dela sina lundsmäns faror, l.kaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
