- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
295

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag uttryckte mig illa i går», svarade grefven: »först och
främst har aldrig någon klagan blifvit framställd. Danmark
begärde endast att få veta kejsarens tanke rörande ett ämne i
af-seende på hvilket det tror, att folkrätten blifvit, till dess förfång,
kränkt. För det andra, har jag ännu cj arbetat med kejsaren
med denna fråga; jag vet ej om och hvad kejsaren ämnar svara

och i alla händelser hade jag för afsigt att förbereda er.»

Jag gjorde grefve Capo d’Istria uppmärksam på, att det var
8 dagar sedan han hört danska sändebudet, och att, om jag ej
tillfälligtsvis kommit till honom i går, hade jag aldrig lärt känna

resultatet förrän det varit för sent för mig att uttala min åsigt.

Sedan grefve Capo d’Istria försäkrat mig att ingenting skulle
hafva blifvit afgjordt utan mitt hörande, föredrog jag att alldeles
lemna åsido allt tal om den punkten, endast sägande honom, att
jag alltför väl kände hans ordentlighet för att kunna förmoda,
det han velat handla på annat sätt och att jemväl hans kända
vänskap och aktning för mig fordrade att jag trodde hans
försäkran. »Låt oss i stället», sade jag, »gå till botten i frågan. Ni
säger, hr grefve, att det endast är en åsigt, Danmark vill höra
uttalas. I så fall frågar jag först och främst, huru kejsaren kunde
bilda sig en åsigt utan att jemväl hafva hört hvad som från
Sveriges sida kunnat anföras. Men antaget också, att kejsaren trodde
sig förbunden att yttra en dylik, är det till Danmark allenast,
som den kan meddelas, men aldrig till Sverige, som ingen gång
begärt att få veta den».

»Men här föreligger dock en rättskränkning», svarade
grefven, »och folkrätten medgifver ej en dylik rättighet att
undersöka; och huru vill ni, att vi, då man rådfrågar oss, skulle kunna
undandruga oss att säga vår åsigt».

»Rättvisan är ej kränkt; ty det är frän Danmark som all
den smuggling eger ruin, som förstör Sverige; — ej heller är
folkrätten kränkt; ty man undersöker ej andra fartyg än dem som
bcgifva sig till svensk hamn och livad de danska båtarnc och
jakterna beträffar, äro de ej livud man kallar handelsfartyg. Det
är småbåtar, som dagligen segla fram och tillbaka mellan Sverige
och Danmark under ideligt smugglande. Konungen af Sverige
har rätt att vidtaga hvilka mått och steg som han skulle anse
nyttiga till landets fredande från lurendräjcrict, och ingen har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free