Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 4
episod föreföll i anledning häraf vid kronprinsens
ankomst till Köln.
Då maren i spetsen för magistraten på öfligt sätt
mottog H. K. H., tillönskade han honom den
fullkomligaste framgång i sina företag. Prinsen, som i maren
igenkände hr von Wittgenstein (gammal borgmästare i
O ~ \C o
Köln redan ’1794 och 1795 när prinsen förde befälet
vid denna del af Iihen) inbjöd honom taga plats i
vagnen, hvilken municipalitetet låtit tillreda. Under vägen
ända till högqvarteret upphörde Wittgenstein icke att
ursäkta sig inför prinsen och besvor honom att icke
bedöma honom med stränghet. Prinsen fästade föga
uppmärksamhet vid dessa försäkringar utaf en man, den ban
kände för att vara ganska hederlig, och då prinsen var
upptagen af så många andra intressen, emottog han med
vanlig höflighet alla uttrycken af märens hängifvenhet.
Vid ankomsten till högqvarteret drog sig prinsen
tillbaka i sina rum med general Woronzoff jemte några
andra svenska och ryska generaler. Efter att hafva läst
de anlända rapporterna kastade man ögonen på
tidningarne. Prinsen återfann deri den adress maren i Köln
afgifvit till Napoleon. Den var ett naturligt echo af
kejsarens harm. Följande dagen när maren återkommit
för att göra prinsen sin uppvaktning jemte alla stadens
autoriteter, upprepade han samma ursäkter och böner
som dagen förut. Prinsen svarade honom: »Lugna er!
o o
Ni har intet annat gjort än undertecknat den adress,
man skickat eder ifrån Paris. Frukta ej, att jag derför
hyser någon ovilja mot er! Stanna qvar till middagen.
Det är den enda hämnd, jag vill utkräfva».
Vid kronprinsens ankomst till Rhen voro kriget
och politiken ej mera för honom hvad de hade varit
före freden i Kiel. Sverige hade vunnit sitt mål,
Europa var befriadt och Xapoleon återkastad bakom Rhen.
Längre ville kronprinsen aldrig gå. Hans ställning,
hans intressen, hans åsigter hade väsendtligen förändrats
genom den gestalt kriget börjat antaga; på mindre än
två månader hade koalitionen inträdt i ett stadium som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
