Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 4
ningarne tilläto. Hvad man kallar tyranni egde aldrig
rum der. Det milda och humana skaplynnet hos
konungarne af huset Oldenburg var ej danadt derför, och
likväl grodde i tysthet det politiska oberoendets frö.
Englands och Sveriges grannskap hade beredt ingång
åt frisinnade idéer, och isynnerhet visade sig de lärde
ifriga och nitiska i denna riktning.
Genom Kieler-traktaten befriadt från de band, som
fästade det vid Danmark, betraktade sig Norge såsom
försatt i en ställning af absolut oberoende, samt fritt att
sjelf afgöra öfver sina öden. Men om detta
räsonne-ment möjligen kan vara giltigt för Norge, så var det
det icke för Sverige. Dock vi undvika att yttra oss
öfver frågan ur statsrättslig synpunkt, och anmärka här
endast, att om det är framgången som helgar upproren,
dessa likväl endast böra företagas af oblandadt stora
och fosterländska bevekelsegrunder för att detta omdöme
skall kunna gälla om dem. Så var t. ex. förhållandet
med en Wilhelm Tells, en Gustaf Wasas, en
Washingtons dristiga förehafvanden, hvilka med rätta ådraga sig
efterverldens beundran och invigt deras upphofsmäns
namn åt odödligheten. Men här var frågans ståndpunkt
ej alldeles densamma, Folkrätten och de svenska
vapnens framgångar kallade ett despotiskt regeradt folk att
deltaga i ett fritt folks rättigheter och institutioner, att
o o
njuta af de fördelar, hvilka härflyta från rätten att
beskatta sig sjelf och styras efter lagar, hvilka det sjelf
gifvit sig ’).
’) Enligt hvad vi minnas, hade det alltsedan 1809 aldrig varit
fråga om annat än alt åvägabringa Norges förening med
Sverige under skydd af en konstitutionell frihet. Man hade
aldrig ens tänkt på bibehållandet af den oinskränkta makten i
förstnämnde land. Uti de underhandlingar, som från början
af år 1813 öppnades i London för att anhålla om denna makts
medverkan till ifrågavarande förening, erkändes samma
grundsats, och just emedan de visste detta, hade Wedel och några
andra betydande norrmän sedan länge slutit sig till den
politik, hvilken ensam tycktes vara i stånd att återgifva landet
dess gamla politiska rättigheter jemte yttre säkerhet. Jfr Björn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
