- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
35

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppmanades att med forntida enighet och kraft samt utan
afseende på olika politiska tänkesätt sluta sig tillsamman
och tillbakavisa det krig, hvarmed deras arffiende hutade
dem. För att draga nytta af denna folkets hänförelse,
hvilken man hoppades genom dessa och dylika åtgärder
framkalla, och litra känna den styrka, hvarpå han kunde
räkna, företog prinsen en resa i landet.

Då han i slutet af Januari 18 I i lemnade
Christiania, anbefallde han general Staffelt ined vapenmakt
motsätta sig svenskarnes intåg, i fall de ville intränga i
landet; han föreskref honom att i den händelse följa en
fälttågsplan, som blifvit uppgjord af general Seyerstedt.

Prinsen begaf sig först till Eidsvold, en
bruks-ocli landtegendom tillhörig en af hans varmaste
anhängare, det gamla konferensrådet Karsten Anker, hvilken
prinsen vördade sotn en far. Denne man sade till
honom: »Förklara Eder för konung i följd af arfsrätt! Det
är det enda medlet att rädda landet, ty om man vädjar
till ett val, skula partier, ränker, korruptioner träda
emellan och förstöra allt. Sverige skall ej begära bättre,
än få att göra med en rådplägande församling».

Prinsen. »Men skall nationen erkänna min rättighet ?»

Anker. »Man bör i detta afseende icke rådfråga
henne; om hon åberopar sin valrättighet, måste man
hänvisa henne till E. H:s arfsrätt och yrka på
nödvändigheten att förekomma söndringar, hvilka skola bringa
landet på brädden af sin undergång».

Prinsen. »Jag är af alldeles samma tanke som
ni; men huru bära sig åt för att göra den gällande?
Ehuru uppfostrad i den oinskränkta makten, har jag sett
dess missbruk på allt för nära håll för att icke vara
öfvertygad, att en suverän är lyckligare, då ban stödjer
sig på konstitutionella förskansningar. När freden väl
hunnit återställas, skulle jag kunna sammankalla nationens
ombud och med dem rådgöra om en grundlag. För
ögonblicket känner jag ej den allmänna sinnesstäinnin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free