- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
39

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 4

Väl finnande, att han ingenting förmådde utan
folkets bifall, gaf Christian Fredrik vika och förklarade
anspråkslöst, att ban icke ville grunda sin myndighet
på rättigheter, dem nationen kunde bestrida honom. »Jag
viker gerna», sade han, »för hvad som är den allmänna
önskan. Jag skall inskränka mig till att antaga titel
af »Regent» och sammankalla en national-församling, på
det att nationen må sjelf kunna gifva sig en konstitution».

Han bad derpå Sverdrup för det samlade möte,
ban nu ville hålla, upprepa hvad han nu yttrat till
prinsen, men om möjligt dessförinnan försöka att få
biskop Bech oeh konferensrådet Anker att gå öfver till
sin mening. Detta verkställdes af Sverdrup med
framgång, om man undantager hans försök att inverka på
Karsten Anker, hvilket alldeles misslyckades.

Då prinsen efter nyssnämnde enskilda företräde
trädde in i församlingen, öppnade ban dagens
förrättning med flere meddelanden. Plan lät sin
privatsekreterare, etatsråd Holten, uppläsa fredstraktaten emellan
Danmark och Sverige, och derefter den emellan
Danmark och England jemte Fredrik VI:s öppna bref om
Norges afträdande. Omedelbart derpå uppmanade han
de tillstädesvarande att förklara, om det efter deras
bekantskap med stämningen i landet kunde antagas, att
folket godvilligt ville underkasta sig bestämmelserna i
förstnämnde traktat, hvilket enhälligt förnekades. Då
suveränitets-idéen sedan kom å bane, uppträdde flere
talare, som bestämdt motsatte sig den. Ändtligen
framställde prinsen följande förfrågan:

»Har jag som prins af Oldenburg rätt till Norges
krona?»

Äfven denna fråga besvarades nästan enhälligt med
»nej»; blott K. Anker och Haffner försvarade prinsens
arfsrätt, den siste isynnerhet med mycken värma. Men
prinsen afbröt honom med följande ord: »professor
Sverdrup har öfvertygat mig», och yttrade derefter: »Välan,
må nationen välja sin suverän! Om den anförtror mig
sina öden, skall det utgöra min lycka att göra dess lott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free