Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
icke finna ett intresse utöfver förvärfvandet af Norge?
Skall Sverige, som så väsendtligen bidragit att bilda detta
stora förbund kunna utan vanära afsäga sig rättigheten
att ega ett ord i de rådslag, genom hvilka man vill
omgestalta Europas politiska byggnad. Nej min herre; så
länge jag förmår föra detta svärd (han slog på sitt
värjfäste), skall man få erfara att jag ej låter skymfa
hvarken svenska folket eller mig sjelf. Efterverlden skall
ej förebrå mig att i denna sorgliga tid genom en feg
tystnad hafva beseglat ett rättstillstånd i Europa,
hvilket i stället att grundas på rättvisa och hofsamhet, synes
vilja taga en alldeles motsatt riktning».
Prinsen, hvars rörelse stegrades, lade ej mera band
på sin förtrytelse, och han fortfor i en förebrående tonart:
»Menskligheten, min herre, vinner ingenting på ett
utbyte af slafveri. Fastmera skulle det i så fall vara
bättre att uthärda det, hvilket genom sin natur är
öfvergående, än att hemfalla under ett stormakts-förbund,
hvilket skulle vara varaktigt, emedan det är metodiskt.
(Här nedfällde general Suchtelen ögonlocken liksom för
att hvarken se eller höra). Nåväl, min vän, låtom oss
ega mod att säga det, man fruktar en svensk befull-
o O
mäktigs närvaro i Chatillon, emedan Sveriges röst skulle
O 7 O
höja sig emot Frankrikes förnedring, mot den
kejserliga dynastiens förstöring och mot de förmätna planer,
hvilka deraf skola härflyta»
Suchtelen framställde naturligtvis sin herres afsigter
ädelmodigare än II. K. II. syntes tro och tillade, att
kronprinsen emottoge det bästa bevis derpå uti det bref,
9) Lörd Castlereagh sjelf hade visserligen önskat att
preliminärkonferenserna inskränkt sig till de fyra stormakternas ombud,
men säger icke destomindre i sitt bref till Thornlon (Chaumont
d. 17 Febr. 1S14): »Beträffande kronprinsens önskan om en
svensk ministers tillträde vid kongressen i Chatillon äro vi alla
uppriktigt böjde att gå hans begäran till möte. Såvida 11. K. H.
efter behörig öfverläggning fortfar alt yrka derpå, så kan det
efter vårt förmenande icke vägras honom».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
