- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
82

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nya Frankrikes jord. Och af Alexanders bekanta
yttrande till general Reynier6) (i Februari 181 i) tyckes
man kunna sluta, att ban då ännu framhärdade i sina
förra vänliga tänkesätt emot kronprinsen.

Emellertid var det för alla händelser af intresse att
känna engelska kabinettets innersta tankar i den
bourbonska frågan för händelsen af Napoleons fall. Ett tillfälle
härtill yppade sig då general Tettenborn intog Bremen,
och den dervarande franska kommendanten, en grefve
Viel-Castel blef förd till kronprinsens högqvarter i
Nord-heim, der ban hade ett företräde hos H. K. H.
Viel-Castel var en af dessa mysteriösa personer som de
politiska partierna begagna för sina dolda syften, och som
inan sedan erfor lärer han varit en af Fouchés
tjenste-andar. Under ett samtal med kronprinsen sade han sig
känna lörd Wellington, och kronprinsen som nyss fått
veta, att denna fältmarskalk var inbegripen i hemliga
underhandlingar med marskalkarne Soult och Suchet,
var ganska belåten att påfinna utvägar att uppdaga denna
intrig och att få veta till hvad grad lörd Wellington

C o O

och de engelske ministrarne inlåtit sig i planen att
återställa bourbonerna.

6) Tillfångatagen i Leipzig af svenska trupperne och af soldaterne
förd till kronprinsen på det stora torget, hade denne tillfrågat,
general Reynier: »Hvad har det blifvit af den fransyska taktiken
och tapperhelen?» — »Hvad annat kan man vänta», svarade R.
med tårar i ögonen, »vi föras an af en galning». När
generalen sedermera återvände till Frankrike och hunnit till Nogent.,
blef han förd till kejsar Alexander, som sade till honom, i
det han talade om Frankrikes framtid: »Men hvarföre skulle
ni icke välja kronprinsen af Sverige? Genom nationens fria
vilja utkorad till Sveriges kronprins, kan han icke på samma
sätt af fransmännen utses att länka deras öden? Ni kunnen väl
välja honom såsom landsman, då svenskarne tagit honom till godo
ehuru ut|andning». R. gjorde några invändningar, hvilka tydligen
misshagade Alexander, som tvert afbröt samtalet med följande
ord: »Nå väl, min general, vapenlyckan skall afgöra frågan».
Derefter kallades R. till Napoleon, som då befann sig i Troyes.
Han afreste omedelbart, men dog plötsligt under resan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free