- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
83

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

Kronprinsen gaf sig fördenskull inför Viel-Castel
utseende af att intressera sig för denna familjs
återställande, ja han framkastade till och med några idéer
angående medlen att nå detta mål och förklarade sig

O O

hugad uppdraga Viel-Castel att till engelska ministrarnes
kännedom bringa en plan att förbinda de allierades
rörelser på Rhen med lörd Wellingtons i söder.

Det beslöts, att Viel-Castel först skulle begifva sig
till London ’) och derifrån till lörd Wellington i Spanien.
Vi hafva ej varit i tillfälle att få se hans instruktioner s),
men han hänvisades först till den ännu i London
qvarvarande grefve De la Gardie, som ännu icke afgått till
sin post i Spanien. Han sade De la Gardie, att han
stod på väg till Spanien för att å kronprinsens vägnar
rådgöra med lörd Wellington om fälttåget.

Då han den i Februari vände sig till lörd
Liver-pool, som i Castlereaghs frånvaro ledde
utrikes-departe-mentet, anförtrodde han honom, »att kronprinsen
förklarat, att han aldrig skulle sluta fred med Napoleon,
och att hvarken denne ej eller konungen af Rom skulle
regera mera i Frankrike; att den franska nationen hade
ensam rätt att välja sin suverän, men att ban hoppades
att det ej kunde blifva fråga om någon annan än den
laglige arftagaren af Ludvig XVI:s tron. Han
tillade, att kronprinsen redan gifvit en borgen för sina
bourbonska tänkesätt i det han erkänt Ferdinand VII
och slutit ett fördrag med juntan i Cadix till förfång för
sin egen svåger Josef Bonaparte. Han försvarade öppet
bourbonernas sak, med tillägg att flere ibland
Frankrikes marskalkar blifvit sonderade och svarat på ett
tillfredsställande sätt, bland andra Suchet"), som då
kommenderade emot Wellington och som uti ett bref till

’) Grefve De la Gardie var ännu qvar i London och umgicks i
de bourhonska kretsarne. Rehausen var äfven anskrifven som
bourbon.sk.

8) Hans rekommendationsbref till De la Gardie finnes. Se Bil.
N:o 23.

Marskalk Suchet var slägt med kronprinsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free