- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
85

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

man icke kunde förbinda sig till någonting. Man
ogillade icke bourbonernas återkomst, tvertom man
önskade den; men omständigheterna voro ännu icke
gynnsamma: kortligen man afböjde allt hvad Viel-Castel hade
föreslagit. Man syntes frukta oppositionen, eller också
betraktade ministrarne detta förslag såsom en snara den
man uppställde för dem och höllo sig på sin vakt.
Emellertid anförtrodde man Viel-Castel ett bref från
prinsen-regenten till lörd Wellington, och han afreste
från London den 18 Februari (1814).

Ett rykte, att lörd Wellington kastade sina ögon
på Spaniens krona, hade då redan nått kronprinsens
öron. Några personer hafva förmenat, att det liberala
partiet i Spanien, som ej hade förtroende till de spanska
bourbonerna, skulle varit färdigt att förena sig med
engelska arméen för att upphöja Wellington på tronen.
Måhända var Viel-Castels uppdrag att äfven i detta
fall söka upplysningar om hvad som fürehades och till
hvad grad det rykte kunde vara grundadt att Soult och
Suchet stodo i underhandling med Wellington.

Emellertid framträngde de allierade allt djupare i
Frankrike, och i samma mån som faran ökades för
Napoleon och man började ana hans fall, lät kronprinsen
genom baron Wetterstedt och grefve C. Löwenhielm göra
de kraftigaste föreställningar mot de bourbonska
anspråken och ränkerna, som] redan letat sig väg till de
allierade kabinetterna’). lian var öfvertygad, att i
händelse af Napoleons fall man borde lemna åt franska
nationen att med full frihet välja hans efterträdare. Man
finner deraf tydligt, att prinsen aldrig på fullt allvar
ville Napoleons afsättning; men om till följe af
suveränernas bat det ändå gick derhän, ville han afböja all
tanke på bourbonerna. Vi hafva förut antydt orsaken
dertill, och under de förhållanden som inträdt, genom
händelserna i Norge voro kronprinsens tankar oaflåtligcn
riktade på medlen att föra sakerna till ett godt slut så

’) Jfr Bill. N:o 24—2i).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free