- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
119

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

Wolkonsky (med värma). »E. II. skulle hafva orätt
att ej med en fullkomlig trygghet räkna på kejsarens
vänskap och på uppfyllandet af de fördrag som grundat
vår förening».

Kronprinsen. »Det är sannt: jag räknar fördragen
utan tvifvel för mycket, men det finnes någonting hvarpå
jag ännu mer räknar, nemligen kejsarens ord, hans ord
allena. Han har svurit mig vänskap och riddare-tro,
på samma gång han mottog mina eder. I dag verldens
skiljedomare, är han alltför stor, alltför mäktig för att
icke motsvara sin höga bestämmelse».

Manad af detta ädla förtroende, yttrade furst
Wolkonsky allt hvad ban borde yttra om sin monarks
tänkesätt, och drog sig tillbaka för att anförtro kejsaren hvad
som syntes bekymra hans bundsförvandt och vän.

Emellertid hade kronprinsen icke hunnit fullborda
sin klädsel, förrän trumm-hvirflarne låta höra sig på
gården; alla husets tjenare äro i rörelse och två
galo-nerade hingst-ridare stanna framför porten och straxt
derefter en liten kalesch med det kejserliga livréet. Det
var kejsar Alexander!

Må man döma till prinsens angenäma öfverraskning.
Ilan hade knapt tid att pådraga sin uniform, emedan
han ville emottaga kejsaren vid nedersta trappsteget, då
han förekommes af Alexander, som möter honom uti ett
af de yttre rummen.

Kejsaren skyndar emot honom med öppna armar
och omfamnade honom hjertligt sägande: »Jag har
lifligt längtat att återse er, min ädle vän, för att
öfvertyga er om, att de stora händelser som fört oss hit,
långt ifrån att störa den vänskap som förenar oss, hafva
ännu mer befästat den, och ni återfinner mig i dag lika
fast i dessa tänkesätt som då ni såg mig i betrycket
och olyckan». Derpå fattade kejsaren prinsens hand som
ban hjertligt skakade, och följande honom tillbaka till
dess kabinett fortfor han:

»Jag har fått veta genom Wolkonsky att ni var
bekymrad, och att ni trodde er hafva anledning hysa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free