- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
128

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mande truppernas intåg uti sin hufvudstad. Han
förvånas att se fransmännen närvara vid detta
besittningstagande såsom vid ett fri-spektakel, hänryekas genom
den vackra hållningen af en fiendtlig armée och skratta
sig till döds vid åsynen af kossacker och baskirer
lastade med byte som blifvit taget på Frankrikes
plundrade jord. Det fanns hvarken takt, nationalkänsla eller
måtta i detta uppförande. Prinsen, som förutsagt
suveränerna någonting helt annat, kände sig sårad genom
denna frånvaro af all värdighet i en så oerhörd
motgång! Ingenting stort, ingenting ädelt och verkligt
upphöjdt utmärker detta hastiga fall. Med de förnämsta
befälhafvarnes affall förenar sig den svartaste
otacksamhet och drag utaf en exempellös förnedring 8).

Vid anblicken af detta skådespel, hvilket utgjorde
en så bedröflig motsats till det som utmärkte republikens
första tid och hvaraf det förvånade Europas blickar
dittills blifvit öfverraskade, kunde kronprinsen icke afhålla

sig

8) En marskalk, känd för sitt mod och för sin tillgifvenhet emot
Napoleon, besökte honom i Fontainebleau samma dag han
abdikerade, för att säga honom att han ej längre kunde tjena honom;
han ville draga sig tillbaka och beder kejsaren betala hans
skulder. »Huru mycket behöfver ni?» frågade Napoleon med
godhet. — »100,000 francs, sire!» — »Se der 200,000», återtog
kejsaren, och marskalken mottog dem med alla tecken af en
uppriktig hängifvenhet. Följande dagen skrifver han till
provisoriska regeringen att han lemnat tyrannens leder, och erbjuder
bourbonerna sin tjenst.

ßarrère, denne ryktbare kungamördare som enligt sitt eget
uttryck låtit »med blod smörja revolutionsvagnens hjul», skref
till kronprinsen och anhöll om hans bemedling hos bourbonerna
till erhållande af en tjenst. »Om han röstat för Ludvig XVI:s
död», säger han i sitt bref, »och sökt fylla måttet af anarkiens
brott, var det för att väcka fransmännens afsky för den
revolutionära ordningen och sålunda förbereda de legitima prinsarnes
återvändande». Kronprinsen kastade med förtrytelse detta bref
ifrån sig. (Barrère, hvilken engelsmannen Burke gaf tillnamnet
guillotinens Anakreon, var författare af den märkbara artikeln uti
monitören (af d. 14 Aug. 1804), hvilken så djupt skymfade
Gustaf IV Adolf och ohjelpligt söndrade honom med Napoleon).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free