- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
130

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

förande, restaurationen borde iakttaga för att förlika de
särskilda partierna och undvika farliga klippor, och på
detta sätt syntes uttrycket af det förflutna, åtminstone
till skenet, vara utplånadt. Det storartade i händelsernes
utveckling hade lagt band på enskilda missnöjen, och borde
gifva rum åt känslor af välvilja och vänskap. Grefven
af Artois besvarade genast kronprinsens besök, och
öfvertalade honom att komma och hos honom intaga sin
middagsmåltid, hvilket antogs.

Kronprinsen kände emellertid obehaget af sin
enskilda ställning och visade sig sällan. Fremmande, som
han var för de händelser som återkallat bourbonerna,
ville ban ej ens synas ega någon del i det närvarande
som förnedrade Frankrike, och han längtade blott efter
det ögonblick då ban kunde lemna Paris, icke döljande
att denna längtan var förorsakad af »Vindignation et le
dégout de se trouver en presence de tant de låcheté)). Han
fortfor att innesluta sig i sitt hotell der han endast var
tillgänglig för några få vänner och för de politiska
notabiliteter som etiketten ålade honom att emottaga.

Den enda gång han publikt visade sig var vid
tillfälle af kejsarens af Österrike intåg (15 April), och
äfven detta skedde egentligen för att behaga kejsar
Alexander, som önskade det. Klokheten och pligten
förenade sig dessutom för att tillråda honom denna
höflighet, hvilken han hvarken kunde eller borde
undandraga sig; men han skulle hafva velat välja ett annat
tillfälle, alldenstund kejsaren af Österrike var mindre väl
anskrifven hos befolkningen i Paris, som velat att han
för sin heders skull allvarsammare satt sig emot
Napoleons fall.

Emedan kejsar Frans anlände på vägen från
Bour-gogne, for man honom till möte till tullen vid S:t
Antoine, det ställe hvarest kejsar Alexander och konungen
af Preussen enligt öfverenskommelse borde sammanträffa
med kronprinsen. Man steg till häst och kejsar Frans
emottogs med all vederbörlig ståt samt beledsagades till
Ludvig XV:s torg (place de la concorde), der trupperna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free