- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
137

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

Då kronprinsen förebrådde arméen att hafva
öfvergifvit Napoleon, svarade Ney:

»Vi liknade en simmande i lifsfara: vi måste väl
söka land».

Kronprinsen. »Det är hvad ni aldrig bort göra!»

Ney. »Hvad parti återstod oss då?»

Kronprinsen. »Att gå under i vågorna!» *)

Svaret var hårdt och erinrade om general
Cam-bronnes ryktbara ord: »la garde meurt et ne se rend pas».
Marskalken genmälte: »Kunde vi, utan fara af. inbördes
krig, följa en man som var bannlyst af Europa,
öfvergifven af alla, afdankad af landets lagliga myndigheter?»

Kronprinsen (med stegrad hänförelse). »Nationen
och arméen hade bort stanna qvar under sina
rättmätiga fanor och försvara dem ända till sista
blodsdroppan. Hade ni äfven dukat under, så kunde ni sagt
med Frans I: »allt är förloradt utom äran)). Att
senaten, van att böja sig under styrkan, proklamerade
bourbonerna i skydd af utländska bajonetter, jag begriper
det! Men arméen! arméen! — hvar äro de, dessa tappra
från 1794, hvilka jag känt och kommenderat? Hvar
är hon, denna nation, hvilken reste sig fordom såsom
en enda man för att tillbakakasta fremlingarnes ok!!»

På detta oväntade sätt yttrade sig kronprinsen om
de senaste tilldragelserne till en man som varit bland
dem som hårdast behandlat Napoleon i sin olycka; men
han ansåg sig ega någon rätt att tala oförbehållsamt
med Ney, hvilken fordom stått under hans befäl som
öfverstelöjtnant, och emedan hans språk i detta
ögonblick var ett echo af hans fransyska hjerta.

Bland märkbara notabiliteter, kronprinsen emottog,
var furst Talleyrand. Denne ryktbare diplomat, som
ömsevis tjenat och störtat alla partier, var nu själen

"} I franska originalet står:

N. »Nous nagions, il fallait bien a Lorder».
Kr. »Aborder, non!»
N. »Que fallait—il faire?»
Kr. »Vous noyer».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free