- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
138

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

och drifkraften i den falang inom senaten och
lagstiftande kåren hvilken stod i förbindelse med kejsar
Alexander och framhöll legitimiteten såsom den enda
möjliga fana under hvilken partierna kunde förenas. Till
stöd för denna nya lara hade Chateaubriands berömda
bok om Bonaparte och Bourbonerna utkommit, en
bro-chyr, som spriddes vid tillfället af de allierades intåg i
Paris och hvilken icke ringa bidrog till restaurationen,
hvars »sforø trumpetstöt» hon på sätt och vis var. Men
ljudet af denna trumpet hade redan på ett obehagligt sätt
nått kronprinsens öron 6).

6J En dag straxt efter kronprinsens ankomst till Paris infinner sig
fältmarskalken Stedingk och man talade om Chateaubriands skrift
såsom en af dagens förnämsta nyheter. »Det är blott och bart
en parti-manöver» sade prinsen, »hvarigenom man vill öfvertyga
Frankrike om nödvändigheten att återkalla bourbonerna. Denna
nödvändighet finnes endast i Chateaubriands hjerna. För öfrigt
hvilka idéer i I9:de århundradet! hvilken förbittring, hvilka
bemödanden att nedsudla hvad som är stort och olyckligt!
Napoleon kan hafva sina fel; men belt visst är han icke åtkomlig från
den sida, hvarest Chateaubriand anfaller honom. Hans mod
har ej blifvit bestridt af någon. Föröfrigt går tendensen i denna
bok ut på att äfven smäda er svenskar, emedan deri söker
anställa åtal emot eder revolution. Säga att clel varit bättre välja
den siste fransman än en utlänning, det är att säga att edra
begge tronföljareval efter 1809 varit statsbrott». Fältmarskalken
anmärkte att han var långt ifrån att gilla dylika idéer och att
de skulle förkastas trots författarens snille. — »Jag ser», fortfor
prinsen, »icke allenast något opassande, utan äfven ett angrepp
emot edra positiva intressen uti allt hvad Chateaubriand säger
då han påstår att Frankrike hade bort visa ifrån sig Napoleon,
emedan han var utlänning. Denna affektation att alltid erinra
om Napoleons födelseort vid hans fall är en orättvisa begången
med afsigt till förmån för bourbonerna och emigranterna.
Änskönt motivet till denna tendens faller i ögonen, rosar man
denna skrift såsom ett mästerstycke, det der gifvit riktningen åt
allmänna tänkesättet; men omständigheterna icke mindre än
författarens rykte och karakter hafva bidragit att gifva den ett
ofantligt inflytande». — Några ställen deri voro sådane, att man
skulle hafva sagt dem vara skrifna uttryckligen för att såra
kronprinsen, och hans förtrytelse deröfver var så mycket
rättmätigare som de legitimistiska tidningarne kommenterade dem med
tillämpning på Sverige. Så var till exempel förhållandet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free