- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
143

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

belägenhet i denna hufvudstad varit vådligare än
Napoleons i Fontainebleau. De förbundne hade för att
ockupera och tygla en så stor stad varit nödsakade att der
förena alla sina krafter. En af förtviflan eller skammen
verkad rörelse inom denna tappra och antändbara
befolkning, en af bourbonerna tillfogad skymf mot
densamma, en konflikt mellan de fremmande soldaterne och
folket, en enda droppa franskt blod utgjuten på gatorna
i Paris, eller ljudet af ett kanonskott från den utanför
barrièrerna stående franska arméen n) hade kunnat göra
Paris till de fremmande arméernas fängelse eller graf.
Alla Mortiers och Marmonts trupper stodo endast på 8
timmars afstånd samt ett avantgarde på båda stränderna
af Essonne, mellan Fontainebleau och Paris. Napoleons
armée som följt dem i hälarne genom slätterne af
Champagne, räknade 40,000 man och deribland det gamla
gardet, som ensamt uppvägde en bel armée. Dessa 60,000
man förenade kring Fontainebleau, härdade af
motgången, likgiltiga för elden likasom för sina fienders antal,
föraktande döden, fulla af förtroende till egen kraft,
af fanatism för sitt förnedrade fädernesland, ropade
högljudt på marschen till Paris, strid och hämnd!..

Men opinionens makt som Napoleon så djupt
föraktat, skymfat och förföljt, hade emellan honom och
fäderneslandet skapat ett svalg, som ban icke anade.
Fäderneslandet, hvars namn han så länge uppslukat i sitt
eget, hade nått en sådan grad af fruktan och ovilja för
hans person, att det var den fiende han kanske mest
hade att frukta. Förtviflande och utledsna vid hans
person, syntes dem hans återkomst icke mera vara en
befrielse men snarare en återgång till träldomen. Han
hade utnött patriotismens spännkraft i hvarje själ.
Frankrikes opinion var den farligaste af de fiendtliga arméer
som bekämpade honom. Hade deremot arméen egt en

9) Man erinre sig alt Marmonts trupper, förtviflade öfver
kapitulationen af Paris och deras afmarsch till Versailles, revolterade mot
sina chefer och fordrade att återföras till kejsaren som befann sig
i Fontainebleau. Förskräckelsen var stor i Paris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free