- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
148

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

de Blacas1), och ett ögonblick derefter begaf han sig till
konungen, hvarunder ban blef föremål för ett temligen
besynnerligt emottagande.

Då han gick öfver borggården, helsade han på
soldaterna, som kände igen sin gamle general och
till-ropade honom: »Lefve general Bernadotte.’» Vid ankomsten
till de yttre rummen helsade honom vakten och
allmänheten med ett: »Lefce prinsen af Ponte-Corvo,» och då
ban inträdde i salongerna, anmälde man med hög röst:
•»Kronprinsen af Sverige/»

Prinsen kunde ej afhålla sig ifrån att le åt denna
öfverraskande påminnelse om tidernas ombytlighet, och
han sade till grefve Stedingk: »Ni ser att tjugo steg
varit mig nog för att genomgå republiken, kejsardömet
och bourbonernas monarki».

Vid inträdet i konungens salong såg han Ludvig
XVIII resa sig upp ur en vidlyftig ländstol för att
mottaga honom vid dörren. Kejsar Alexander var
närvarande, men hans utseende vittnade ej mot vanan nu
på någon tid om synnerlig förnöjelse eller belåtenhet.
Konungen mottog prinsen ganska artigt ’). Stödjande

2j Densamme, som varit konungens ambassadör hos Gustaf Adolf
och sedermera alltjemt fortfarit att stå i vänskapliga förbindelser
med Ludvig XVIII. Grefve B’acas var en inkarnation af det
legitima elementet och hans artighet mot kronprinsen var mera
en verkan af pligt och konvenans än af böjelse. Som bevis på
hans tänkesätt kan anföras att då han några år efter
restaurationen blef minister i Neapel och passerade Florens gjorde han
besök hos alla medlemmar af diplomatiska kåren, undantagande
herr Lagersvärd, emedan han representerade en regering som
var — revolutionär ocli illegitim.

3; Ulan tvifvel hade kronprinsens artiga och förbindliga svar på
konungens med grefve de Bouillé sända skrifvelse (se Bil. N:o
36) i sin mån bidragit att utplåna det obehagliga intryck,
han borl erfara af det sätt hvarpå nämnde grefve blifvit
mottagen af prinsen. För öfrigt känna vi icke, huruvida
konungen var underrättad om kronprinsens kraftiga föreställningar vid
kongressen i Chatillon och hos kejsar Alexander mot
bourbonernas återvändande på samma gång han syntes uppehålla deras
sändebud med löften och hopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free