Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
derföre öfverhufvud var lika demokratiskt som den
nuvarande grundlagen, opponerades mindre för det man
fann, att det gick för långt i denna riktning, än af
motsatt anledning. Sålunda ville några, att alls icke
någon embetsmän skulle kunna afsättas utan dom; att
en helt och hållet fullkomlig näringsfrihet skulle
dekreteras; att inga ordnar fingo utdelas, och att konungen
icke kunde förklara krig, när statsrådet enhälligt var
emot det, o. s. v.; allt detta blef dock förkastadt med
en merendels betydlig pluralitet.
I afbidan på grundlagens slutredaktion fattade
församlingen några finansiella beslut, hvilka så att säga
satte kronan på sjelfständighetsverket i det de gåfvo
regenten medlen i händerna, hvarförutan det varit
omöjligt påtänka något motstånd mot det sjelfständiga
Norges yttre fiender. I detta ändamål föreslog den på
prinsens begäran nedsatte finans-komitéen (den 13 Maj),
att »riksförsamlingen ej allenast skulle garantera den
dåvarande statsskulden, för så vidt den af storthinget6)
erkändes riktig, utan också de 14 millioner riksbankdaler,
eller hvad mera kunde behöfvas till nästa storthingsmöte»,
till inlösen i silfver mot en kurs af 375 procent.
Föreseende alla de finansiella och andra olyckor en dylik
åtgärd skulle draga öfver landet, satte sig Wedel och
andra bland de mera sansade och upplyste i
församlingen kraftigt deremot; men trots deras grundade
anmärkningar och protester lyckades en af de ifrigaste
talarne af motpartiet, kapten Rein, att bereda framgång
Enligt den andra bestämmelsen borde det bero på
nationalförsamlingen huruvida Norges konung skulle få antaga en
fremmande krona, och den upplysta majoriteten åsyftade härigenom
att förebygga faran af en för landets frihet hotande återförening
med Danmark; men då oppositionen fordrade, att det skulle vara
konungen bestämdt förbjudet att antaga någon annan, hvilket
förslag hade för afsigt att sätta prins Christian i nödvändighet
att genast och afgörande välja emellan Norges och Danmarks
krona, sjönk den (oppositionen) ned ända till 11 röster.
6) Så benämndes i grundlagen enligt prosten Wergelands förslag
Norges nya nationalförsamling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
