- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
168

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

åt finans-komitéens furalag, sora gick igenom med en
öfvervägande pluralitet.

Emellertid hade redaktions-komitéen blifvit färdig
med sitt arbete, som den 16 Maj upplästes i
församlingen och genast antogs, utan att man syntes lägga
synnerligt märke till den frihet, hvarmed komitéen
handhaft sitt värf. Sålunda lemnade man till och med
oanmäldt, att bestämmelsen om religionsfrihet försvunnit
ur grundlagen, emedan man vid renskrifningen
öfver-hoppat en rad. Följande dagen (den 17 Maj) utsattes
till konstitutionens underskrift af representanterne och
konungavalet.

Förut egde några bearbetningar på enskild väg rum
i syftning att fästa prins Christians uppmärksamhet på
de faror han lopp, om han i ett ögonblick som det
förhandenvarande emottog den krona, man skulle erbjuda
honom. En af de moderatare bland
sjelfständighets-partiet, öfverste Hegerman, hade till och med
dristigheten råda honom vägra en krona, den han var ur stånd
försvara. Han erinrar honom om alla de svårigheter
han skulle hafva att öfvervinna, alla de olyckor för
hvilka han skulle blottställa ett land, redan tillräckligt
olyckligt, och det ringa hopp han hade att segra öfver
Sveriges och alla makternas förenade ansträngningar och
deras vägran att erkäna honom. »Om kriget utbryter»,
tillade han, »skall det blifva förderfligt för Norge och
tillfoga det sår, hvilka länge skola låta känna sig. Hvad
E. H. sjelf beträffar, om Ni antager kronan, skall Ni
äfventyra Edra rättigheter till tronföljden i Danmark,
och har E. H. lust att stänga vägen för sig att på ett
så hederligt sätt draga sig ur spelet genom att motsätta
sig konungens sin herres befallningar?»

Till svar härå ordar prinsen om de stora medel,
han förmenar ännu stå Norge till buds för att
understödja sitt oberoende, och det är möjligt att ban talade
af öfvertygelse; men då han fann öfversten misstrogen,
sade han till honom: »Det skall ingen tro, att jag
önskar blifva konung; men det skulle göra mig nöje mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free