- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
172

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’172

framfarna, och ett qvickhufvud föreslog groft nog, att
man borde kalla den nyvalde kung Jörgensen II9).

Under allt detta gaf prins Christians företag hofvet
i Köpenhamn ett sken af medbrottslighet, hvilket sårade
konungen af Danmark och det han var angelägen att
utplåna. Utan tvifvel anklagade ingen Fredrik VI för
oärlighet; men man betviflade starkt, att hans konselj
var fullkomligt oskyldig i detta afseende.

Emellertid upphörde icke svenska sändebudet i
Köpenhamn, understödd af de stora makternas der
reside-rande ministrar, att ifrigt påyrka vidtagandet af kraftiga
mått och steg för att återkalla prins Christian till sin
pligt. Konungen trodde sig då böra ännu bestämdare
upprepa sina redan gifna befallningar för Norges
öfverlemnande, och i slutet af April afsände ban tvenne högre
officerare, amiral Bille och öfverste Lönborg, för att låta
prins Christian veta, att »han sedan fördraget i Kiel
icke erkände någon annan myndighet i Norge än konun-

O %J O Ö

gens af Sverige; att prins Christian borde omedelbart
och med äfventyr af konungens onåd öfverlemna landet
och fästningarne åt de svenska trupperna; att Europas
makter aldrig skola tåla att han regerade i Norge10),
samt att ban aldrig skulle bestiga Danmarks tron, i
händelse han fortfor att motsätta sig konungens sin
herres vilja».

De danske kommissarierne anlände först till grefve
Essen i Wenersborg, hvarifrån de afsände löjtnant Falbe
med depescher till prins Christian; men prinsen vägrade
straxt att emottaga dem och deras skriftligen gjorda
uppfordringar blefvo utan verkan, änskönt de dessutom
for-drade, att dessa meddelades allmänheten, och tillade,
att det ej skulle dröja, innan prinsen underrättades om

9) Jörgensen var en urmakare-gesäll från Köpenhamn, som på en
engelsk kryssare 1809 anlände till Island, satte sig i besittning
af staden Kecknö, proklamerade öns oberoende och ville påsätta
sig konungakronan.

,0) Ett bref från kejsar Alexander till konungen af Danmark
bifogades till stöd för delta påstående.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free