- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
173

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’173

(leras sanning genom öfverste Orlow, som redan var på
väg från Göteborg tillika med preussiske majoren
Mårtens för att begifva sig till Norge.

Då amiral Bille sålunda nogsamt fann, att ban
på officiell väg intet kunde uträtta, utbad han sig
ett enskildt samtal med prinsen. Dock äfven detta
meddelande besvarade prinsen på ett sätt, som gaf Bille
fösa lust att fortsätta resan.

Emellertid erhöll prinsen säkra underrättelser från
Sverige, att de utländske makternas sändebud voro på
väg till Norge, hvilka underrättelser bekräftades
genom amiral Billes bref af den 16 Maj, som kom
prinsen tillhanda den 19, straxt efter det han hade afsändt
till riksförsamlingen nyheten om sitt antagande af
konungavalet. Han besvarade då Billes skrifvelse på
följande sätt, hvilket blottar hans tänkesätt och visar att
ban ej var alldeles blind för de faror, som omgåfvo
honom :

»Edert bref af den 16 Maj har ej kommit mig
tillhanda, förrän jag redan meddelat riksförsamlingen mitt
svar, att jag antog Norges krona. Nationens bestämdt
uttalade afsigt att våga allt för att bibehålla sitt
oberoende bör dessutom vara en afgjord lag för mina
handlingar, ty den som röjer svaghet, är nära sitt fall. Jag
afbidar derföre med lugn hvad de förbundne makternes
sändebud skola bringa mig; de vilkor, de komma att
erbjuda, synas vara de dåligaste, man någonsin kan
vänta, till och med efter att hafva blifvit öfvervunnen,
och det är då mycket bättre att duka under med
ära» ’), o. s. v.

Detta svar misshagade i hög grad konungen af
Danmark, som emellertid ännu en gång samt för den
sista lät upprepa sina så ofta gifna befallningar och
öfverlemnade egenhändiga bref från kejsaren af
Österrike och konungen af Preussen till Hans danska M:t

’) Bref frun Christian Fredrik till amiral Bille, Eidsvold d. 21 Maj
1814; se Aall, 111, 179 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free