Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’182
löfte att vid tillfälle borde general Bennigsens armée
o o
intåga i Holstein».
°
Prinsen. »Ah verkligen! Har kejsaren då för
afsigt att hålla sig till konungen af Danmark för hvad
som tilldrager sig i Norge?»
Steigentesch. »Jag förmodar det, och efter de
nyheter som kommit oss tillhanda har kejsaren redan
beordrat general Bennigsen att nied 45,U00 man ingå i
Holstein 10). Sverige har dessutom fått löfte om en
särskild rysk kår, som skulle landstiga i Norge’).
Prinsen. »Men skall England låna sig till alla dessa
orättvisor? Skall det tillåta ryssarne passera hafvet för
att komma och slå sig ned här?»
Steigentesch. »Man berättar oss äfven, att kejsar
Alexander vid sin ankomst till London genast förklarat
lörd Castlereagh, att om England icke skulle vilja
uppriktigt medverka till Norges förening, han skulle
öfvertaga bestyret ensam2), och man tillägger, att engelska
10) Denna uppgift var förhastad. Se längre ned.
’) Jfr sid. 1.32. Vid afresan från Paris uppdrog kronprinsen baron
Wetterstedt och C. Löwenhielm att underhandla om dessa 6,000
ryssar och 3,000 preussare, hvilka skulle ställas till hans förfogande
för att användas i Norge, och dem England skulle öfverskeppa.
När Alexander sedermera begaf sig från Paris till London, följde
honom Löwenhielm dit för att der fullfölja ifrågavarande
underhandlingar; men dermed torde varit mera hot än allvar,
hvarföre man aldrig kom att befordra saken till slut. Lörd
Castlereagh visade sig dessutom mindre välvillig, och det var alltid
kejsar Alexander, som log våra intressen om hand och förmådde
våra bundsförvandter att tillfredsställa oss.
*) Ännu ett bevis bland många på Alexanders beredvillighet att
erkänna sina stora förbindelser emot kronprinsen. Dä kejsaren
på en af dessa storartade banketter, som staden London gaf åt
suveränerna, varseblef en svensk officer, öfversten vid
generalstaben, Weidenhielm, gick han vänligt emot honom. »Ni är
svensk», sade han; »skall ni snart träffa eder kronprins.’» —
»Jag tror mig inom kort få återse honom». — »Välan», inföll
Alexander, »helsa honom ifrån mig och säg honom, att jag
aldrig skall glömma de stora tjenster, han gjort oss; Europa har
honom till en stor del att tacka för sin frihet, och Sverige för den
utmärkta rang, det nu innehafver».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
