- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
189

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’189

Då Toll utgick från prinsen, frågade honom någon
af hans vänner, hvad han tänkte om prinsen och om
angelägenheterna. »Hvad jag tänker», inföll Toll med en
hemlighetsfull min; »jag tänker, att hädanefter måste man
tiga och lyda)).

Från Götheborg affärdade äfven II. K. II. grefve
G. Löwenhielm i en särskild beskickning till kejsar
Alexander för att öfvertyga honom, att det i fråga om
prins Christians motstånd blott var Danmarks dubbelhet
man hade att fästa afseende vid, samt att det enda
medlet att förmå denne prins afresa var att gifva
general Bennigsen order att öfversvämma Holstein och
danska halfön.

Löwenhielm, som nyss återkommit från en lång
och mödosam resa till general Bennigsen i Holstein 9),
kastade sig icke destomindre ånyo i vagnen och
skyndade till Norra Tyskland, hvarest han träffade kejsaren
i Frankfurt am Oder. Det synnerliga missöde ban här
hade att ej få tala med den med blixtens snabbhet ilande
Alexander, äfvensom det vidare förloppet af hans resa
skola vi i det följande berätta.

Som prins Christians bref (af den ’13 Juli) till
Carl Johan kom denne tillhanda i Göteborg, besvarade
ban9) äfven härifrån detsamma i ungefärligen samma
anda som proklamationen af den M samma månad. Det
var blott med norrmännen Sveriges konung ville
underhandla, och ej med olagliga myndigheter, dem han
hvarken kan eller bör erkänna. Som dansk furste hade
prins Christian bort känna sina pligter, och såsom dansk
undersåte lyda den monark, som satt honom i spetsen
för norska regeringen; han hade således icke bort
begagna sig af denna makt för att upptända ett borgerligt
krig i Norden, och man är icke på pligtens bana, när
man kränker traktater och den folkrätt, på hvilken de
hvila, o. s. v.

8) Bil. N:o 44.

9) Bil. N:o 45.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free