- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
191

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konstitution i Norge? Det är i sanning ståtligt! Ehuru
ombud för en oinskränkt makt, är det ni som mest
ordar om frihet och politiska rättigheter! Tror ni
verkligen att ett folk sotn sedan 1600 varit under ferlan af
en oinskränktare makt än sultanens i Constantinopel,
skulle i en handvänning fått denna törst efter politiska
rättigheter? Det skall utan tvifvel göra kejsaren nöje
att få höra, hvilka sympatier ni vunnit i Norge»10).

Orlow. »Jag underställer endast E. K. H. en åsigt,
som grundar sig på hvad jag sett och hört».

Kronprinsen. »Och hvad har ni hört?»

Orlow. »Öfverallt har man talat med oss om
truppsamlingar och beväring af alla vapenföra män.
Innevånarne hafva blifvit anbefallde förstöra alla vägar längs
gränsen och att vid första nyheten om svenskarnes
ankomst draga sig tillbaka med alla sina saker fyra mil
inåt landet. Jag tror alltså, att E. K. H. skall hafva
ganska stort motstånd att bekämpa och att detta blott
genom försonliga medel skall kunna förminskas».

Kronprinsen. »Mina medel, min herre, skola blifva
fördragen, och om man för att förskaffa dem aktning
blir nödsakad vädja till kriget, skall jag göra det, ja
till och med ensam, i fall mina bundsförvandter, som
borde understödja mig, skulle neka mig sitt biträde».

Orlow. »Jag tillstår, nådige herre, att då jag tar
hänsyn till dessa ofantliga klippor, dessa bottenlösa
afgrunder och vidsträckta skogar som till stor del utgöra
Norge, jag tviflar att man kan underkufva ett folk,
försvaradt af så ointagliga bålverk och lågande af kär-

,0) Se följande utdrag ur ett bref från grefve G. till en vän, dat.
Uddevalla den 28 Juli 1814.

— — »H. K. H. kronprinsen lärer varit missnöjd med den
ryske kommissariens beteende; öfvertygad att det varit den
gammalryska falskheten som denna gång talat genom Orlow likasom
den talade i fjol genom Dolgorucki i Köpenhamn. Det kan nog
ligga i det ryska intresset att skaffa så obegränsad frihet som
möjligt åt norrmännen, emedan den utgör samma olyckliga
element som i Polen bearbetades med så mycken framgång. Då
ryssar tala om frihet är det alltid misstänkt».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free