- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Åttonde delen: Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
194

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’494

på att sluta detta stora företag genom vishet, måtta och
vädjande till allmänna tänkesättet. Han kallade derföre
kommissarierne, samtalade länge med dem och förmådde
dem att göra ännu en sista ansträngning af aktning för
Norges folk och för konungen i Danmark.

»Återvänd till prins Christian», sade han, »och säg
honom, att fiendtligheterne skola omedelbart begynna,
om han icke genast beslutar att öfverlemna regeringen
åt statsrådet, sammankalla storthinget och lemna Norge.
Allt hvad Norska folket billigtvis kan begära för be-

C) ö

tryggande af sina fri- och rättigheter sätter jag min ära
i att bevilja. Hvad i öfrigt angår prinsens sednaste
propositioner, eger ni som sagdt, om ni så vill, att
af-bida konungens ankomst för att inhemta hans
definitiva svar».

Några dagar sednare inträffade konungen, och som
det var att förutse förkastades prins Christians förslag
af den 13 Juli, och man förklarade sig endast kunna
antaga de vilkor, som erbjudits i kommissariernes not
af den 7 samma månad. Det var således antagligt, att
alla medel till en fredlig förlikning af de stridiga
intressena hade blifvit uttömde; men kronprinsen kunde
icke förmås att ännu uppgifva allt hopp på en fredlig
lösning. Ännu en gång tillkallade han de utländska
kommissarierne och förmådde dem att ytterligare
försöka alla öfvertygelsens utvägar för att afvända en strid

tera en brochvr, som skall upplysa norrmännen om deras
belägenhet, deras intressen och fördelarne af en förening med
Sverige. Under sin otåliga ifver läser han och läser om igen de
redan dikterade sidorna, förändrar, modifierar, stryker ut o. s.
v., och de personer som närmast omgifva honom biträda ofta
vid detta slags arbete. Men Adlercreutz, som ingenting sådant
förstår, har snart nog deraf, och då han ej kan begripa, att
prinsen fäster så mycken vigt att vinna norrmännens tänkesätt
för föreningen, utropar han skärande tänderna och skakande sin
sabel: »Jag skulle tycka mera om, att E. K. IL tilltalade dem
med kanotiens språk, ty det är det enda, ni kan göra begripligt
för dem». Jfr längre ned, hvarest vi’skola ytterligare redogöra
för Adlercreutz’ sätt att se prinsens norska politik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 9 19:26:18 2015 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/miursvnyhi/8/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free