- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
212

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Innehållet af de additioneUa eller hemliga artiklarne 9)
tillhörande denna konvention bör oss redan vara
till-räckligen bekant af det förutgående.

Det återstår att säsra några ord rörande de here-

O O

helsegrunder (öppna eller hemliga), hvilka rimligen må
antagas hafva bestämt Carl Johan vid beviljandet af de
onekligen storartade eftergifter i Norges intresse, hvilka
innehållas i dessa vigtiga statshandlingar. De voro af
en märklig och invecklad natur, och torde lämpligast
kunna hänföras till följande:

Bristen på krigets materiella tillgångar, hvaribland
isynnerhet penningar, i händelse Sverige genom att
framställa hårda och oantagliga vilkor hade drifvit nationen
till det

yttersta och föranledt krigets förlängning på
obestämd tid ,0).

9) I den svenska upplagan af den ifrågavarande konventionen hafva
vi äfven funnit såsom bilagor bifogade: Christian Fredriks
kungörelse till norska folket om nedläggandet af sina rättigheter (en
handling, hvartill liksom till alla öfriga förslaget utgick från svensk
sida) samt kronprinsens förklaring rörande antagandet af norska
konstitutionen, m. m.
,c) Ur denna synpunkt bör man bedöma prinsens yttrande (i Aug.
1814) till dem, som ville alt han med svärdet afgjorde norska
frågan: »Gif mig 40,000 man och sex millioner, och jag skall
marschera.’» Vi fä framdeles se, att kronprinsen upprepade samma
yttrande till de svenske kommissarierne vid storthinget, och
statssekreteraren G. Wirsén hade högtidligt försäkrat, att med
November månads slut »voro alla resurser förbi».

General Adlercreutz yttrade en dag (under beredelserne till
norska fälttåget): »I E. K. H:s ställe skulle jag förakta de stela
klippor, hvaraf Norge till en god del utgöres, och nöja mig med
Fredrikshalls fästning och den del, som löper utmed vår norra
gräns». Carl Johan svarade A. på samma sätt som Alexander
svarade Parmenion, när Darius för att få fred erbjöd den
mace-doniske eröfraren sin dotter och hälften af sina stater. »I edert
ställe skulle jag antaga dessa anbud», sade Parmenion. —
»Jag skulle också antaga dem», inföll Alexander, »om jag vore
Parmenion».

Då general Cardell under norska fälttåget jemte prins Oskar
gjorde en ridt uppföre en brant backe och föll af hästen,
frågade honom prinsen huru ban tyckte om landet. Cardell sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free