Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’223
Härpå svarade H. K. H. don 7 Oktober4), att ban
med öfverste Hegerman samtalat i förevarande ämnen
och försäkrat honom, att när konungen blefve erkänd,
skulle H. M:t ingå i alla de medgifvanden, som kunde
förenas med hans ära samt Sveriges anseende och
rättigheter. Tillika yttrade H. K. II., att om
kommissarierna trodde, att H. K. H. då och under den
instundande vintern kunde få under sitt befäl 40,000 man och
åtminstone () millioner E:dr i penningar, skulle ban
tvinga norrmännen att ej göra anspråk på andra
rättigheter, än som af ett eröfradt land kunde begäras.
Kronprinsen öfverlemnade i öfrigt underhandlingarnes gång åt
kommissariernas urskiljning af det rätta och sanna i
sakernas ställning, och lofvade att gifva dem sina tankar
tillkänna vid alla de tillfällen, då svårigheter kunde
uppkomma.
E. m. den 5 Oktober anlände de till Christiania.
Snart erfors, att man i Sverige misstagit sig, då man
trott, att norska folket hyste benägenhet för det svenska.
Dyningarne efter den starka opinions-bearbetningen som
föregått vårt inträde på norska området, häfde sig ännu
mäktigt hos det oupplysta folket, och alla
omständigheter äfven de minsta, visade i början en allmän ovilja
mot föreningen och allt hvad svenskt var. Man skydde
umgänge med svenska kommissarierna. Majoren
Sibbern, som å statsrådets vägnar varit dem till mötes vid
Glommen-linien för att ledsaga dem till hufvudstaden,
vågade icke dagen efter ankomsten antaga deras
bjudning till middagen. Prosten Hount, som i Fredrikshall
dagligen umgåtts förtroligt med kommissarierna, afbröt
med dem all kommunikation efter ankomsten till
Christiania. Grefve Wedel Jarlsberg var den ende, som från
början till slut öppet förklarade och ådagalade sin
uppriktiga tillgifvenhet för föreningen, och hans värdige
svärfar, kammarherren Peder Anker, var den förste, som
visade dem artighet, i det ban bjöd dem med de för-
4) Bil. N:o 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>