- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
243

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’243

Napoleon som suverän i Frankrike, och i (let han gaf
grefve Löwenhielm del af detta sitt tänkesätt sade han
till honom, att med denna olycksbringande person
(»m-dividu funeste») hade man hvarken att hoppas någon
trygghet eller någon helgd af besvurna lagar; att det
för verldens lugn och lycka var af vigt att han
nedsteg från den tron ban usurperat, samt att sedan man
aflägsnat honom från allt inflytande man måste lemna
Frankrike frihet att sjelf bestämma öfver sitt öde utan
att vilja i detta afseende föreskrifva det lagar. »Sådant
är mitt sätt att se saken», sade kejsaren, »och sådant
skall det alltid förblifva; ty den kännedom vi dagligen
förvärfva om Napoleons taktik att med en vidunderlig
blandning af de mest afskyvärda revolutionsmedel
upp-ägga hopens dåliga och mest hatfulla lidelser bör vara
oss en varning för hvad Europa har att frukta af en
s. k. suverän, hvilken icke blyges att betjena sig af
dylika medel. De skamlösa lögner hvarmed ban söker
att vinna den allmänna meningen i Frankrike, det
löjliga uti dessa adresser hvilka åtta dagar förut erbjödos
den legitime suveränen, alla dessa tillställningar bevisa,
att nationen har ingenting att skaffa med en förändring
hvilken för någon tid återuppsatt Bonaparte på en tron,
hvarest hans trognaste anhängare förtvifla att kunna
bibehålla honom».

Då makterna utfärdade deklarationen af den 13
Mars, var Napoleon endast en äfventyrare, och ingen
kunde ännu beräkna alla följderna af hans djerfva
företag. Sedan dess hade han utan att röna något
motstånd återuppstigit på tronen. Bourbonerna voro
förjagade. Arméen och nationen syntes hans sak hängifne.
Offentliga röster upphöjde sig i Europa emot
deklarationen af den 13 Mars, och sjelfva oppositionen i
England stämplade den som orättvis.

Dessa ställningar och förhållanden föranledde de
förbundne att nedsätta ett utskott för att definitivt
fastställa och ordna den stora frågan emellan Napoleon
ensam å ena sidan samt hela Europa å den andra. Re-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free