Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’246
patierna voro alltför starka. Missnöjet å ömse sidor är
lätt att förklara. Efter att hafva uti Carl Johan sökt
ett stöd under de sista månaderna af kejsardömet, kunde
Ludvig XVIII icke förlåta honom att hafva antagit ett
sken af vänskap som ansågs hafva dolt hans eget
sträfvande efter Frankrikes spira. A sin sida hade
kronprinsen svårt att förlika sig med bourbonernas
återinsättande. Han hade under förevändning af sparsamhet
till och med vägrat att ackreditera något sändebud i
Paris under den första restaurationen. »Jag vet väl, att
man icke älskar oss i Frankrike», sade han till denna
makts charge d’affaires i Stockholm, M:r de Rumigny.
»Om ni icke viljen emottaga vårt jern, skola vi till
införsel förbjuda edert vin. Vi se väl, hvart ni viljen
komma; kejsar Napoleon har också velat med förakt
bemöta o?s; men hvart har väl detta uppförande fört
honom ?»
I brist på bättre bekrigade den kungliga styrelsen
i Frankrike Carl Johan med chikaner i tidningarne, och
censuren fördrog godmodigt alla anfall, som af dem
riktades emot kronprinsen. Vi skola i det följande
närmare redogöra för dessa anfall, och anmärka nu endast,
hurusom en artikel i Journal des Débats bestämdt
förkunnade, att Bernadottes bibehållande i Sverige skulle
allvarsamt tagas i öfvervägande och allvarsamt bestridas vid
kongressen i Wien. Detta thema bearbetades oförtäckt för
att vinna allmänna meningen till förmån för
Vasa-pretendenten, hvars parti troddes blifva betydande vid
kongressen och sades ega djupa försänkningar bland adeln
i Sverige. Man trodde sig så mycket säkrare kunna
räkna på ryskt understöd af dessa planer som kejsar
Alexander bifallit drottning Fredrikas begäran att han
Ö O
skulle blifva prins Gustafs förmyndare. Denna
omständighet kommenterades och gjordes till föremål för
insinuationer som föranledde kejsar Alexander att sjelfmant
betyga Carl Johan sin ledsnad och ovilja öfver dessa
försök. Ilaus bref till kronprinsen i detta ämne är ett
nytt bevis på hans grannlagenhet och hans aldrig svi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
