Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2» 9
Alexander, som förstod att uppskatta denna
tillförsigt, svarade: »Jag är ganska förbunden för edert
förtroende. Jag känner kronprinsens vänskap för mig, men
jag tviflar på att Danmark antager mig till skiljesman.
Konungen af Danmark belägrar mig alla timmar af
dagen tillika med de andra makterna för att förmå mig
n o
underteckna den ifrågavarande noten».
Emellertid kunde grefve Löwenhielm med hågkomst
af hvad Alexander några veckor förut sagt honom
rörande sina verkliga afsigter med lugn öfverlemna saken åt
hans afgörande; men då kejsaren lät undfalla sig några
ord om de andra fyra stormakterna, och särskildt nämnde
Frankrike, hvars välvilja vi icke borde försmå10) o. s. v.,
invände Löwenhielm att ban icke insåg, med hvad rätt
,0) Detla ämne hade förut varit a bane under elt samlat (d. 1 Mars)
mellan Löwenhielm och Alexander. Kejsaren började med alt
uttrycka sina uppriktiga och välvilliga tänkesätt och afsigter emot
kronprinsen och Sverige särskildt uti förevarande fråga. »Ni
kan vara säker», sade ban till I.., »att man aldrig «kall lyckas
förmå mig att röra jag säger icke en soldat, utan till och med
icke en enda pipare ur fläcken för att låta Sverige förlora Pomern.
Jag tror icke heller, att Preussen eller England skola göra någon
rörelse i detta syftemål, och jag har svårt föreställa mig att
England skulle förklara eder krig för att tvinga eder dertill».
Då Löwenhielm derpå anmärkte, hurusom England egde i
sina händer en pant uti den million pund sterling det lofvat
betala i skadeersättning för Guadeloupe, återtog kejsaren: »Man
måste tala äfven om detta ämne med lörd Wellington. Jag
skall äfven sondera furst llardenberg för att se hvad som är att
göra. Ni vet att jag med Preussen är mera obesvärad; men
man måste äfven tala derom med Frankrike. På hvad punkt,
står ni med Talleyrand?»
»Hvarken bra eller illa, sire», svarade Löwenhielm. »De
fransyska befullmäktige hafva alltid sagt mig, att Frankrike skulle
vilja förbinda sig med Sverige såsom fordom. Men dessa
smekningar hafva alla varit förgäfves, och jag har till och med trott
att det ej var mödan vardt skryta dermed inför E. M.»
Alexander delade icke denna åsigt, hvadan Löwenhielm
lofvade alt meddela Talleyrand det betänkande rörande pomerska
frågan, han inlemnat till de öfriga stormakternas ombud. (Se
Löwenhielm^ depesch af d. t Mars 1815).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
